10 saker om Akan-Kakan. Hela listan!

Jag blev utmanad av självaste Minna att lista 10 saker om mig själv. Klart man är på! Här är tio saker om Akan-Kakan som ni kanske inte visste:

1. Jag blir lite star-struck om coola människor med kända bloggar länkar till mig. (Se ovan)
   
2. Jag har spelat volleyboll. Jag var ganska dålig. Min syster spelade basket och var ganska bra. Sedan dess är jag känd i släkten som "hon som inte spelade basket".
3. Jag har gjort inhopp som sångerska i studentorkester. Mitt paradnummer var "Kärlek på lasarett". Ibland sjöng jag "Visa mig hur man går hem" också, i duett med en snubbe i cylinderhatt.
   
4. Jag har självdiagnosticerad dysgeografi och kan gå vilse varsomhelst. Jag trodde att Ängelholm låg i Småland och Köping i Västergötland, vilket tydligen inte stämmer.
   
5. Jag blir helt orimligt sur om någon väcker mig i onödan. (Någon vuxen alltså. Att barnen vaknar 17 gånger per natt är rutin, och kanske själva anledningen till att min sömn är helig.)
6. Sedan barnen föddes klarar jag inte av att se läskiga filmer. Det är typ komedi eller romantisk komedi som gäller. Eventuellt drama, men inget där folk dör.
   
7. Jag är lite av en google-stalker. Jag har googlat såväl nya grannar som bloggare. Vet inte vad jag ska göra med kunskapen egentligen. Annat än att försöka undvika att försäga mig när jag pratar med grannarna.
8. Jag gillar chips, nötter och grönmögelost (fast kanske inte samtidigt) mycket mer än söta efterrätter och kakor.
9. Jag tycker att apelsin i mat borde förbjudas. Typ kyckling i apelsinsås, uäk.
   
10. Egentligen älskar jag ju både listor och att prata om mig själv, men nu kommer jag inte på mera. Här listade jag 8 andra saker.

Jag utmanar alla som vill!

ECMO - nej tack!

Tur för er att ni inte känner vitlökslukten genom datorn

Maken kom hem från släktkalaset med något slags feber och torrhosta. Låter bekant? Nöff, nöff? På onsdag är han kallad till vaccineringen. Kanske vad amerikanarna skulle kalla ironiskt.

I morgon har vårdcentralen en fet, härlig vaccinspruta som väntar på mig, och jag tänker icke, ICKE!, bli sjuk till dess. Så jag har just ätit kopiösa mängder vitlök. Kanske, kanske kommer jag inte vara populäraste tjejen på "jobbet" i morgon.

Ni kan kissa i akvariet. Det är okej.

Vår gästtoa är numera ett akvarium.

Min nya skog

I mitt kök finns numera tapeten Karelia, med finska björkar på. Jag kan inte så mycket finska, bara de vanliga standardfraserna ni vet. Får ej övertäckas och Hej små knattar.

Fast en grej till kan jag säga. Det var en fras som stod på ett vykort i nån studentkorridor där jag bodde för länge sen: Minolla on Moottorisahaa (stavning osäker). Det brukar jag väsa lite hotfullt till björkarna ibland. Jag har en motorsåg, betyder det enligt vykortet. Då håller de sig i schack, björkarna.

Jag ska sära dej med niiven! funkar också.

Vi har förresten skaffat husdjur också. De kommer dock inte från Finland, utan från Panduro.

We put the Spring in Springmask

Fråga kolon:

Springmask, är inte det lite 1800-tal? Är det verkligen något som moderna familjer ska behöva hantera på 2000-talet? Vad kommer härnäst, dysenteri och engelska sjukan?

Jag bara undrar.

Kalhygget

Vi tänkte att nu när Lilltjejen snart är fem år kanske hon är mogen att få tillbaka sin sax. När hon fick den första gången gick det inte så bra, tyckte hennes krukväxter och gosedjur. Men det var ju bra länge sen och nu förstår hon ju att saker blir förstörda när man klipper i dem, tänkte vi.

Vi tänkte fel.

Vilket vi upptäckte när vi såg den nyfriserade gosefågeln Honken bredvid en skallig kasperdocka. Samt hennes egen nya, bredare lugg. Samt det stora kalhygge Lillkillen numera har på hjässan.

Vad tror ni, är 18-årsåldern kanske en lämplig ålder att få hantera saxar?

Återfall

Varför åka på roliga uppdrag med "jobbet" och för första gången utföra En Riktig Uppgift när man istället kan tillbringa natten med att kräkas och dagen med att sova? Ömsom sova ömsom vältra sig i självömkan och bitterhet, that is.

Pizza?

Vore jag inte så förbaskat magsjuk skulle jag visa bilder på vår nyrenoverade hall, kök och gästtoa.

Nu kan jag istället berätta att ett härligt friskt päron direkt från trädgården smakar väldigt mycket bättre på vägen ner än vägen upp.

Fast det var i förmiddags. Nu börjar jag bli lite sugen på pizza. Vågar man sig på en sån månne? Undrar om pizza är lättkräkt? Troligen inte, va?

En dagens, tack!

Dagens komplimang:
- Vet du, Akan-Kakan, du är lite lik hon Anne Hathaway!
(Jag kanske inte behöver tillägga att jag blev oerhört smickrad. OERHÖRT smickrad.)

Dagens det-kan-verka-märkligt-för-en-utomstående:
Min stora glädje över att få i uppdrag att skriva en rapport nästa vecka.

Dagens invigning:
Skitstort, nytt IKEA. Jag var där. Missade såväl Ernst Kirchsteiger som Doris och Knäckebröderna, men såg lite av Pauline.

Dagens orm:
Glasögonormen. Efter några nätters gnällkonserter från båda kidsen funkar det inte så bra med linser.

Dagens outfit: äsch, bara det gamla vanliga. Jag ser ut som jag brukar.

Bissy womman

Hinner inte blogga nu! Jobbar på dagen, underhåller barn på eftermiddagarna och pluggar på kvällen.

Fotnot:
- Med jobbar menar jag givetvis "jobbar".
- Med underhåller barn menar jag ser till att de får nåt slags mellis efter dagis, samt torkar löjliga mängder kladd en halvtimme efteråt.
- Med pluggar menar jag att jag läser webkurs sittandes i sängen med dator och snabbnudlar. Löö-öö-vly! Och roligt att lära sig saker. Shit vilken tönt man är. Nu ska jag gå och dra nåt gammalt över mig.

Är "sylta och safta" något slags omskrivning eller?

Jag vet inte vad ni hittar på för spännande på lördagkvällar (fester, middagar, disco, bungy-jump eller vad vet jag), men jag och maken slötittade i alla fall på trivsel-TV på svt-play igår. Trivsel-TV innebar denna gång Här är ditt liv. Stina Dabrowskis liv, närmare bestämt.

Bland annat berättade Micael Bindefeld om hur han och Stina träffades, han blev hennes frisör, de blev vänner och numera kokar de sylt och vinbärsgelé tillsammans. Typ.

Maken: Jaså, har dom varit ihop alltså?
Jag: Nä, de kokar bara sylt och så.
Maken: Men han sa ju att de började pippa!
Jag: Va? Det sa han väl inte?

*funderingspaus*

Jag: Han sa att han "började klippa Stina". Inte "började pippa Stina". Han var hennes frisör alltså.

Lördagsnöjen, vol I & II

Lördagsnöje, del 1:
- Plasta in ett helt vardagsrum. Möbler, golv and the whole shebang.
- Spackla ett par tre hundra sprickor och spikhål i väggar och tak.
- Maken roade sig sedan med att måla taket, medan jag försökte hålla hushållets samtliga barn undan från färgburkar och dylikt, samtidigt som jag svängde ihop en fantastisk liten laxrätt. Multitasking is my middle name.

Lördagsnöje, del 2:
Filmkväll med Lilltjejen!
Jag vet inte hur det är med era barn (ni läsare som har några alltså), men mina vägrar somna på kvällarna. Ska man börja kolla på en film efter att Lilltjejen somnat blir det nästan plågsamt sent och omöjligt att hålla sig vaken. Alltså fick det bli film MED Lilltjej ikväll!
Vi åt popcorn och tittade på Totoro. Fatta att jag har ett barn som man kan ha filmkväll med! Som kan sitta still (well, mer eller mindre) hela filmen och ha en egen lite skål med popcorn.

Glass & ballong till Mellanbarnet!

Stort grattis till Mellanbarnet som blev bloggens registrerade besök nr 20 000!

Priset är som vanligt tjo och tjim, glass och ballong! Man kan få chokladmousse också om man vill. Eller automatiskt lyxkaffe om man hälsar på mig på jobbet.

Titta så festligt! En glassformad luftballong!
Priset i tävlingen är dock vanlig glass och vanlig ballong. Inget fancy schmancy.

Jag hjärta jobbet

Det är kanske lite tidigt att uttala sig efter bara en dag, men jag är helt kär i mitt nya "jobb"!

De har en automatisk lyxkaffe-maskin som mal bönorna, brygger kaffet och skummar mjölken helt av sig själv. Bara en sån sak!

Lättköpt, moi? Ja om ni säger det så.

20 000

Åhå, det verkar som att bloggen kommer att fylla 20 000 besök idag!

Vem blir det som tar platsen? Blir det Elin även denna gång? Eller kanske rentav jag själv?


Hej svejs, nu sticker jag till nya "jobbet"!

Att nörda eller icke nörda...

Jag måste ha nya glasögon! Desperat. Akut. Nu meddetsamma.

Mina glasögon gick nämligen sönder när Lilltjejen skallade dem litegrann. Jag blev tvungen att rota fram mina gamla hat-glasögon från 1999, och tänkte att jag måste fixa nya brillor ILLA KVICKT!

Det är tre månader sen nu, tror jag. Och nu börjar jag ju snart på nya "jobbet" där alla verkar rysligt snajdiga.

Så jag gick in till optikern och bad om hjälp att hitta ett par bågar. Vilken stil hade du tänkt dig? undrade hon. Nåt jag blir skitsnygg i, och lite lagom cool, sa jag. Men inte FÖR cool.

Sen följde en för alla parter plågsam halvtimme, där jag provade alla butikens bågar och sa saker i stil med: Njaa... ? Näää... ? och Nä, inte orange!

Jag ratade först alla nörd-bågar, eftersom de är så himla markerade. Man blir liksom bara glasögon då, tänkte jag. Men nu börjar jag vackla lite. Ska man kanske ha nördbågar ändå? Det ser ju coolt ut på andra.

Kan ingen bara bestämma det här åt mig?

Golv

I helgen la vi golv i sovrummet. Med "vi" menar jag givetvis svärfar.

Det blev så himla fint! Jag blir nästan lite rörd när jag tittar på det. Kolla skillnaden på bilden här nere!

Före = Grå, gammal plastmatta som lossnat och glipade i skarvarna
Efter = Norra Europas finaste trägolv

Chokladskäggfesten

I fredags hade vi fest, jag och kidsen. För att fira mitt nya gratis-jobb. Maken var på fancy dinner party med jobbet, så han fick inte vara med.

Vi hade ballonger.

Lilltjejen, alias Gluggis (tanden tappades under dramatiska omständigheter förra söndagen), var still cirka fem sekunder sammanlagt under hela festen.
Sen åt vi chokladmousse tills det blev mörkt och Lillkillen fick ett skägg av choklad.

Marianne är min nya bästis

Jag fick en sån obeskrivlig lust att skråla till hög musik i bilen nyss. Vilken musik som helst, bara den var glad! Och på hög volym! Det enda jag hittade på radio var Toto. Inte alls skrål-vänlig egentligen, och texten kan jag inte, men jag var tvungen att göra det bästa av situationen.

Nänänänä lot to take me awaaayy from you
Nä-nänänänä hundred men or more could ever dooo
Dadada rains down in Aaaafrica...

Jag kanske ska förtydliga varför jag kände mig så tvungen att skråla till hög musik i bilen. Jag var så himla glad för jag hade just fått veta att JAG SKA FÅ GÖRA PRAKTIK PÅ ETT STÄLLE DÄR JAG VILL JOBBA NÄR JAG BLIR STOR!

*paus för publikens jubel gratulationer*

Chefen på det stället heter Marianne. När jag ringde och pratade med henne för nån vecka sen var hon vänlig men beklagande: Tyvärr finns ingen möjlighet att göra praktik hos dem, nejnej. Det är väldigt många som ringer, och tyvärr har de inte möjlighet, osv.

Min taktik var då en fin kombination av tjata, böna-och-be, samt jag-gör-vad-som-helst. Och det verkar ha gjort susen! Marianne har tydligen varit runt på alla företagets avdelningar och frågat om de vill ha en kontorsslav, och lyckats skrapa ihop något slags praktikplats ändå! Vilken pärla! Hon är ju liksom chefen och har säkert rätt mycket att göra, men tog sig ändå tid för att fixa in mig på en allt-möjligt-praktik.

Marianne, alltså. Min bästa vän.