söndag 25 april 2010

Diagnos: serie-monofag

Någon i min familj (jag nämner inga namn) gillar inte det här med att blanda. Har man hittat en maträtt man gillar finns det ingen anledning att blanda in en massa annat. Då kan matsedeln se ut så här, en vanlig helg hos valfria släktingar:
  • Lördag, lunch: Inlagda rödbetor. Bara inlagda rödbetor.
  • Lördag, kväll: Köttbullar. Bara köttbullar.
  • Söndag, lunch: Okej, här vågade sig personen faktiskt på flera ingredienser. 75% av portionen var dock majs.
  • Söndag, mellanmål: 30 småkakor.
  • Söndag, kväll: Pommes frites.
Tallriksmodellen när den är som näst bäst, skulle man kunna säga.

tisdag 20 april 2010

Skröpligheten, skröpligheten...

Om jag springer för mycket får jag ont i hälsenan.
Nu har jag visst fått trokanterit också.
Och idag hade jag nåt slags tryck över bröstet. Kan det vara kärlkramp?

Avvaktar gikt, artros samt osteoporos. Nästa vecka kanske?

måndag 19 april 2010

Stackars vargen.

Gårdagens äventyr = hemligt möte med viktig person. Okej, mötet var inte så värst hemligt men vafasen, man kan väl få låtsas lite?

Dagens äventyr = 30 minuters godnatt-sångstund med Lillkillen. Och då räknar jag knappt utmaningen att få killen att stanna kvar i sängen. Jag förstår att ni är nyfikna på låtlistan, så här kommer den:
  1. Först kommer några random requests på sånger om grävskopor etc. Jag improviserar något stillsamt (det ska ju vara vaggvisor är det tänkt). Lille grävskopan, lille grävskopan, lille söte grävskopan...
  2. Därefter drar vi hela Lucia-repertoaren, med ett tiotal extra repriser på strofen "Alla sova släckta äro ljusen". Den biten är ju den bästa, tycker vi i vår familj.
  3. Sen önskas Kalles Klätterträd. Den låten är ju ett äventyr i sig, åtminstone när jag sjunger den. Har ni provat att sjunga den utan komp? Den ballar ju ur fullständigt i slutet med något slags jazz-fusion. Mycket spännande.
  4. Jag försöker avslutningsvis styra in det hela på en vaggvisa. Lillkillen tycker Vargsången kunde funka. Och då kan man ju inte låta bli att snacka lite om den där vargen som ylar. Han är ju tydligen hungrig, stackarn. Lillkillen analyserar: Staackas vaajen. Han hongig. Han vill ha MAJS!
Ja, det måste onekligen vara rätt jobbigt att vara varg och så himla sugen på majs. Måste vara typ omöjligt att få tag på mitt i skogen på vintern. Och sen ska man få upp burken också. Man fattar ju att han ylar, liksom.


+
= sant

söndag 18 april 2010

This bloginlägg will self-destruct in 10 seconds

Psst...

Jag sålde en grej på Blocket idag. Av nån anledning blev jag lite nyfiken på farbrorn som köpte. (Det är en sjukdom jag har. Google-sjukan.) Så jag googlade honom när han åkt hem.

Man får ju inte skriva om andra människor hur som helst så jag kan inte ge några detaljer, men man kan säga att jag mötte Lassie. Vi snackar högt uppsatt. Vi snackar hemlig polisiär verksamhet.

Eftersom jag såg Luftslottet som sprängdes i går, vet jag att pensionerade, fd anställda vid hemlig polisiär myndighet inte är att leka med. Därför har jag vidtagit vissa säkerhetsåtgärder, och detta blogginlägg kommer att självförstöras inom kort.

torsdag 15 april 2010

Sova. Jag. Nu.

I dag:
  • Vaknat trött.
  • Haft ont i huvudet. (Som jag typ ALDRIG har. Utom idag.)
  • Jobbat mycket och länge.
  • Varit på jobbintervju. Typ. Fast lunch.
  • Ångestat över hur jag ska göra med jobbsituationen. (Kan man tacka nej till ett, och chansa på att man får det där andra som man tusen gånger hellre vill ha?)
  • Jobbat mer
  • Haft mer ont i huvudet.
  • Kommit hem sent.
  • Stirrat tomt framför mig.
  • Idisslat.
  • Tittat på Majros.
  • Tappat tal- och skrivförmåga.
Nu: sova.

tisdag 13 april 2010

Åmajgad-åmajgad-åmajgaaad!

Inte för att jag ropar hej eller så, för den där bäcken är fortfarande väldigt-väldigt oöverhoppad, men ändå:

Här går man och har ångest över att man inte har ett jobb i drygt ett år. Drygt ett år! Ångest!

Under den tiden är man lite föräldraledig, och jobbar sen gratis ett halvår. Jätteroligt jobb, jättetrevliga kollegor, kaffe från himmelriket. Men det är ändå gratisjobb, och bara tillfälligt. Så ångest ändå.

Men nu helt plötsligt händer det ena efter det andra. Kanske.

Då kan man få ångest över vilket av jobben man ska satsa korten på. Om man måste välja.
Fast det kan jag ju inte än.

Kan ingen bara gå in och styra upp det här en gång för alla?

måndag 12 april 2010

Veckans prefix: JÄTTE-

Vi fixade i trädgården igår. Senare på kvällen hade Lillkillen och jag lite eftersnack i samband med godnattsagan "Stora Fordonsboken":

Jag: ...och där har vi en traktor med gödselspridare.
Lillkillen: Gössel JÄTTEfarlit!
Jag: Nä gödsel är inte farligt. Du hjälpte ju pappa och hällde gödsel i jorden idag.
Lillen: Gössel inte farlit.
Jag: Nä, gödsel är kossans bajs.
Lillkillen: Kossan bajsar JÄTTEmycke!

Och där fick man ju hålla med ändå. Tre 50-kilossäckar gödsel (som maken & Lillkillen spridde ut i grönsakslandet) är onekligen ganska mycket bajs.

Gödsel: inte särskilt farligt.

Kossa: bajsar relativt mycket.

tisdag 6 april 2010

Akan-Kakan - pysselproffs!

Efter gårdagens sejour med silversprejen insåg jag att jag behövde en limpistol också. Alla pysselproffs har en limpistol. Eller två. Hur ska man annars få fast tyllen i den silversprejade tavelramen, när häftpistol inte funkar?

Voila! Prima upphängningsanordning för örhängen!
Hur har jag klarat mig utan en sån alla dessa år?

måndag 5 april 2010

Silverbonanza!

Dagens upptäckt: Silversprej!

Fantastisk uppfinning, I tell ya! Hör här: jag hade fyra grejer med helt olika färger, och sen ba' sprej-sprej, så var de silvriga allihop! Nu går jag runt i huset och letar fler saker man kan spreja. En silverfärgad stol, det kanske vore något?

Eller har jag sniffat lite för länge i färgburken nu?

Är det så dags att slå ut nu?

Påsken är ju för bövelen slut!

fredag 2 april 2010

Akan-Kakans ungdomlighet saknar gräns

Nu go-vänner ska jag berätta om tant Akan-Kakans helkväll igår. Jag säger bara: Oj. Oj. Oj!

Vi spelade tv-spel (!) till halv två (!), och i morse sov jag till efter nio (!). Är jag inte ungdomlig, så säg?

*Pausar, så att ni får ta in hela vidden av min ungdomlighet*

Tant Akan-Kakan hade dock liite, liite problem med alla knapparna. På min tid, när man ibland fick spela tv-spel hos nån kompis, så var de enda knappar som fanns "A", "B", samt ett plus så att man kunde styra Super Mario fram, bak, upp samt ner. På vårt nya (ärvda) tv-spel finns i runda slängar ett hundra knappar, samt två stycken joysticks. Fatta valmöjligheterna!

Nu har jag inte tid att skriva mer för jag ska ut och åka lite skejtbård. Med kepsen bakåfram.
För det finns väl skejtbårds fortfarande?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...