Jeeklars vad trött man (jag) blev av att springa i kyla. Hade helst velat gå och däcka en smula, men det gick ju inte när man hade en lunchdejt inbokad. Min första utan-barn-aktivitet på evigheters evighet, amen.
Så jag tog mitt tomatofejs och pallrade mig ner på stan. And it was sweet, I tell you!
Fast jag är fortfarande trött som en björn.
3 kommentarer:
åh löpning!
åh lunchdejt!
Häftigt! Va´ säjer den stackars sjuklingen da´?!
Gnurgel
P.S. Nu tycker jag att jag har varit duktig och kommenterat nästan alla dina små skrifter. Vad säger Carl om det, va!
Frida: Värsta bästa drömdagen alltså! ;)
Gnurgel: Sjuklingen var tillräckligt oskröpplig för att ta hand om sina barn ett par timmar.
Skicka en kommentar