I det läget kan man då välja att
- Gå därifrån.
- Låtsas vara skadad och undvika alla rörelser där armarna inte hänger rakt ner.
- Träna med jackan på.
- Låtsas som det regnar.
Konstigt nog gick det så himla bra att träna sen. Jag var typ hur stark som helst. Så nu funderar jag lite på om det kan vara nån Simson-grej? Att jag kan förlora min styrka om jag inte har mitt hår?
Fast jag tar nog risken där, faktiskt.
4 kommentarer:
ajm dajjing here!!
ha ha ha ha ha haha!!
Anna: Jag dog också en smula. Av skam. Sen kom jag över det. =)
Mmm, den där har man ju gjort ett par gånger - men jag tyckte du körde helt rätt taktik. Starkt jobbat!
Jag tror att när jag snart kommer kunna se (och nå ned till) mina ben igen så kommer jag upptäcka ungefär samma sak. TUR att det inte är shortsväder här uppe i norr än på ett tag.
Mellanbarnet: Du kör slutspelsskägg, med andra ord?
Skicka en kommentar