Minns ni reklamen för Kinderägg som gick på 90-talet eller så? Den där barnen i familjen pratade olika dialekter? Som man skrattade lite åt.
Stockholmsbarnet: Mamma mamma, kan inte du köpa nåt åt oss?
Stockholmsmamman: Aa, men bara nåt litet.
Skånebarnet: Men de ska vau nåt spännande, å nåt man kan leeejka meejd!
Stockholmsbarnet: Å choklaaad!
Stockholmsmamman: Men det är ju tre önskningar på samma gång. Det går ju faktiskt inte!
Jag tror att vi håller på att bli den familjen. Dialektmässigt alltså.
5 kommentarer:
oh! jag som trodde att du tänkte outa att du väntar trillingar?!! men, ja, jag minns den reklamen!
Haha! Vi är redan så szicho med en skåning, en västmanlänning och två uppländska barn. jag var inte medveten om hur mycket eee som uppländskan innebar. "Eta" i stället för äta och beeebis i stället för bäbis. suck.
Yllet: Haha, vilken skräck! Jag kan knappt hantera de två jag har! =D
Frida: Eller de där liksom fiiina i:na à la Lidingö som dyker upp ibland!
ah, jobbigt! och ganska roligt :) men vad tror du, kan man stå emot skånskan i längden?
Fru A: Nja, vi tre som kunde prata när vi flyttade hit kommer nog aldrig bli helskånska. Men jag har redan börjat säga "overall" med "-all" istället för "overåål", som jag alltid sagt förut. För så säger alla här. Men det kan jag nog leva med.
Skicka en kommentar