Brukar ni ge pengar till tiggare? Jag brukar inte det. Av olika skäl.
Men idag när en man kom fram till mig på busshållplatsen tänkte jag att jag skulle vara en god människa för en gångs skull. Lyssna på vad han sa. Ge en tjuga eller så, det är ju liksom ingen större utgift. Om det kan hjälpa honom så.
Men kände jag mig som en god människa efteråt? Nej, det gjorde jag inte. Varför inte det?
Kanske för att jag såg hur killen gick iväg och bläddrade i vad som såg ut att vara en ganska rejäl sedelbunt (Hallå, blir han RIK på att tigga? tänkte jag småaktigt). Kanske för att jag gick och tänkte på att min slant antagligen gick till nåt slags illegal substans, och därmed ner i fickan på organiserad brottslighet.
Men vad vet jag, han kanske verkligen var på väg till ICA för att köpa ett näringsriktigt mål mat. Eller inte. Eller så var det inte det han behövde idag, det var kanske något slags fix. Omoraliskt eller ej, men det kanske var bra att jag hjälpte honom med det då?
I vilket fall som helst konstaterar jag att jag känner mig som en dålig människa antingen jag säger nej eller ja.
2 kommentarer:
Jag vet precis vad du menar. Vi har haft en del sådana diskussioner på jobbet (där man dessutom lätt kan känna en press att både den invändiga känslan och bedömningen utifrån ska stämma överens) och vi har ju också en del anställda som jobbar med dem som har det så; som är hemlösa, missbrukare och fattiga i största allmänhet. Det är sant att en tiggare kan tjäna massvis med pengar. Och frågan man alltid kan ställa sig är "vem tjänar egentligen på att du ger; du, för ditt samvetes skull, eller den som tigger?". Jag tror att man nog måste se till varje specifik situation. Det är inte lätt att ha en strategi som man följer oavsett vad.
Jag ger oftast inte. Istället köper jag Aluma - när jag kan och ger kollekt till ändamål jag tror på och stöder. Och så ger jag förstås pengar till en uppsjö organisationer. Jag vet människor som köper mat åt tiggare istället. Det är en bra modell, tycker jag. På det sättet behöver man inte fundera över vart pengarna går. Samtidigt är det väl så att vissa personer inte kan ta sig ur sitt missbruk och det är det enda som driver dem runt. Tidigare skulle jag säga att jag inte vill stödja det och det tycker jag nog på något sätt fortfarande, fast samhället är ju mer komplext än så nu. Rehab och möjlighet till ett värdigt liv är svårare att få för en allt större massa. Suck. Om det bara fanns ett svar...
K: Jag blev faktiskt lite förvånad över att det kändes så olustigt att ge nåt. På så väldigt många plan. Jag tror jag ska börja ge till stadsmissionen istället. Eller nåt liknande.
Skicka en kommentar