Long time no blogg. Men nu ska jag i alla fall berätta om världens bästa Lilltjej och hennes besök hos ortoptisten. Jag är fortfarande inte helt säker på exakt vad en ortoptist är, men jag tror det är något slags ögonläkare eller motsvarande. Nån typ av syn-expert.
Anywho, när barn inte ser nedersta bokstavsraden vid synundersökningen så skickas de inte lite enkelt och smidigt till en optiker. Nej, då ska hela artilleriet fram, med sjukhusremiss, ortoptist och allt.
Som bakgrund kan jag berätta att Lilltjejen inte direkt är bekväm i den typen av situation. Det tog oss till exempel fem tårfyllda tandläkarbesök innan Lilltjejen ens öppnade munnen. Men nu var det alltså ortoptist och fullskalig ögonundersökning som gällde. Vi snackar Stora Sjukhuset, läskiga maskiner, lampor i ögonen och ögondroppar. Ögondroppar! Som svider. Inte ens jag skulle känna mig bekväm i den situationen.
Jag körde alltså till Stora Sjukhuset med ganska låga förväntningar.
Men de stora tårarna uteblev. Lilltjejen satt snällt vid stora maskinen och lät ortoptisten kika och lysa och sätta på obehagliga glasögon. Fast hon tyckte det var rysligt jobbigt och obehagligt. Sen var det dags för ögondroppar, och jag tänkte att Okej, inte en chans att det här går, men det var ju bra att vi kunde undersöka lite i alla fall. Men det gick! Och fast jag såg hur obehagligt det var så fick ortoptisten droppa i andra ögat också. Den enda som fällde en diskret liten tår var den stolta, gråtmilda modern till världens modigaste Lilltjej.
Sen blev det belöningar och utlovade presenter bigtime (läs: mutor).
2 kommentarer:
Duktigt gjort av stortjejen! Hoppas ögonen var OK också.
Vi åkte över bron kl 23, så jag höll mig från att svänga första höger den här gången - trots att jag var väldigt nyfiken på att se inredningsguruns alla projekt live... :)
Synd! Guruns hus är som allra bäst vid 23-tiden, när båda barnen sover!
Ögon var för övrigt helt okej.
Skicka en kommentar