Barnens två kaniner som varit småkrassliga ett tag var helt plötsligt jättekrassliga. Den ena var så dålig att det såg otäckt ut. Rena turen att jag såg det först, så att jag kunde hålla barnen därifrån.
Så maken fick skynda sig hem från jobbet och ordna så att de stackars små kaninerna skulle få somna in, medan jag höll de glatt ovetande barnen på lekplatsen. Och det tog visst ganska lång tid. Så en stund på lekplatsen blev några timmar på flera olika lekplatser. Som blev ganska kalla och mörka lekplatser efter ett tag. Och ett kissnödigt barn råkade kissa mig på byxbenet mitt i alltihopa. Men gå hem och byta kunde man ju inte för där fanns stackars sjuka kaniner. Inte förrän maken ringde och sa att det var klart.
Då gick vi hem, grät lite och begravde två små kaniner under en buske.
7 kommentarer:
Fy vad trist. Hur tog barnen det?
:( stackars er!
Miss UD: Trist men lite väntat. Ena barnet är en drama-queen, den andra fattar inte riktigt. Fast idag är de rätt coola ändå.
Yllet: Lite vemodigt är det allt.
åh nej. ni med ? hemskt att mista husdjur.
Tingeling: Sorgligt är det. Även om det är bra mycket sorgligare men en hund.
Var det kaninpest? Och ursäkta en ofin fråga, men tog din man livet av kaninerna själv :O?
Petra: Ja, antagligen kaninpest. Vi hade inte vaccinerat, vilket man ju borde. Och ja, han är utbildad i sånt, så det gjordes med samma sorts spruta som hos veterinären (minus stressande transport och lång väntan). Fast roligt var det ju inte, så jag är inte avundsjuk direkt.
Skicka en kommentar