När man råkar befinna sig på Heathrow samtidigt som pundet är rekordbilligt och sömnbristen gjort en lite lagom yr i mössan, då kan det hända att man helt plötsligt gör slag i saken.

Och köper den där väskan man suktat efter i ett par år.
Det provades, kändes och velades ganska länge mellan olika sorter. Men, sorry Alexa, det blev klassikern till slut.
Du och jag, bissniss-väskan. Du och jag.
8 kommentarer:
ooooh!!
hur var Alexan?? hur var den??
/ hon som velar
Anna: Alexan var jättejättefin. Mest den svarta. Men den lilla Alexan rymmer inte A4, och den stora var så himla stor. (Och alla Mulberrys kostade för övrigt flera tusen mindre än på webshopparna.)
wow! jag börjar känna ett akut sug efter att åka till England...
Åh, så fin och jag säger grattis till bra val (har en själv i oak...).
Frida: Nästan så att man TJÄNAR på att åka dit, faktiskt!
K: Jag är mkt, mkt nöjd!
åh! vilket klokt val! :)
Åh. Jag tillbedjer dig och väskan.
Så rätt!
Mulberry ftw!
Skicka en kommentar