På Lillkillens dagis måste alla föräldrar vara med på sitt barns avdelning en dag per år. Idag var det min tur.
Efter en heldag med papier maché, allsång i ring och i genomsnitt sju glada barn samtidigt som hängt i hasor och klättrat på mig är det nu jämnt skägg mellan två känslor:
Trötthet samt Klåda.
Trötthet av uppenbara skäl. Klåda pga att ett av de barn som klängt mest på mig idag, klättrat på min rygg, suttit i mitt knä etc, vid dagens slut glatt berättade att "JAG HAR LÖSS!".
Tack så himla mycket, lille vän.
Nu har jag efter bästa förmåga borstat och luskammat håret, men har någon nämnt löss slutar det ju inte klia.
5 kommentarer:
Åh nej!! Hoppas barnet skojade? Du vet vilken dålig humor de har ibland, barnen?
Yllet: I så fall har den här 5-åringen stans bästa pokerfejs. Jag hoppas väldigt mycket på att det är så.
Men hur (hurhurhurhur) får ett sådant barn vara på dagis?
Men asså. Gudars. Skönt. Jag är för gammal för sånt.
Miss UD: Well, det är väl såpass vanligt med löss och påverkar dem inte så mycket. Men något slags spetälske-klocka runt halse kunde de ju haft, så att man bleve varnad!!!
Librarybeth: Peppar, peppar, nu verkar det ändå som att vi klarat oss. Men fifasen för parasiter!
Skicka en kommentar