Alltså, är det bara jag som får lite ångest av barnkalas?
Man vill så gärna att alla ska vara glada, särskilt födelsedagsbarnet. Men med tio 8-åringar känns det som ett ständigt peppande, parerande av besvikelser och avväpnande av otrevliga kommentarer.
Men antagligen är det jag som är överkänslig, eller så gjorde jag ett bra jobb, förr Lilltjejen tyckte att hennes kalas var JÄTTEJÄTTEROLIGT.
Och det är ju huvudsaken.
2 kommentarer:
Jag tycker också det är jobbigt med barnkalas...
Men det var ju bra att kalasbarnet var nöjt!
Emma: Ja, det är ju faktiskt det viktiga att kalasbarnet är nöjt. Och den där brutala gruppdynamiken lever nog barn desvärre i hela tiden.
Skicka en kommentar