Lilltjejen går nu alltsom oftast och gnolar på "Fyra bugg och en coca cola". Lotta Engbergs gamla schlagerdänga, ni vet. De sjunger den i skolan, av någon outgrundlig anledning.
Jag berättar för Lilltjejen att Bugg var en sorts tuggummi som man brukade köpa när jag var liten. De kostade femti öre. Jaha, säger Lilltjejen och sjunger vidare.
Fyra bugg å en coca cola, spela freestyle med fräck musik...
Vet du vad en freestyle är förnåt då? undrar jag.
Nä, säger Lilltjejen.
Jo, det är ungefär som en MP3-spelare. Fast lite större, och så spelar man kassettband i den istället. Såna hade man när jag var liten.
Och när jag hör mig själv berätta om dessa reliker från forntiden tänker jag:
Herregud, är jag HUNDRA ÅR eller?!
5 kommentarer:
Men varför sjunger de den? Vi sjöng ju i alla fall sådana klassiker som Bra vibrationer och så, menar jag...
K: Hennes fröknar är nog också hundra år. Men barnen gillar låten, så varför inte? Sjöng ni förresten Bra vibrationer i skolan? Det gjorde verkligen inte vi. Min fröken var nog fem hundra år.
ha ha, ja vad vi har varit med om mycket. Skrivmaskiner, telefon med ringskiva, ...
Vi hade en cool typ 28-åring nyss utkommen från musikhögskolan som lärare i mellanstadiet och då sjöng vi Bra vibrationer, Främling och typ Sång till friheten samt den eminenta Skånesången "Hönsafötter, gulerötter". Något dina barn tvingats sjunga som skånska medborgare?
Nilla: Ja jisses. Och video-bandspelare.
K: Lyllo er, alltså. Vår coolaste låt var nog "Min kära lilla ponny".
Skicka en kommentar