Så jag tvingade mig själv ut på en springrunda. Och då menade jag verkligen tvingade. Jag var så otroligt opepp på att springa, eller på att röra mig över huvud taget.
Och springandet gick ungefär som väntat dårå. Kanske världens trögaste, jobbigaste och långsammaste springrunda någonsin.
Och någonstans på upploppet, när jag tänkte att Fifasen, det här måste vara mitt långsammaste NÅGONSIN! Då börjar iPoden spela låten Here you go, way too fast! If you don't slow down you're gonna crash!
Okej, du kan bespara mig dina sarkasmer, kära iPod. Du springer faktiskt inte så himla snabbt själv. När jag tänker efter har du ju inte ens några BEN!
2 kommentarer:
Haha! Du skulle ha spurtat och tävlat mot I-podden!!!! (du tar honom nästa gång!)
Librarybeth: Jag ska försöka, men han brukar ju hänga fast på min arm. Himla snålskjuts-åkare är vad han är!
Skicka en kommentar