Gissa vilken mamma som längtar halvt ihjäl sig efter sina barn just nu. Telefon och fina teckningar i brevlådan i all ära, men krama telefonen och brevlådan kan man ju inte.
Barnen har det ju hur bra som helst, det vet jag ju, men för min del är fem dagar utan barnen jättejättelång tid. De kanske har vuxit en decimeter, kommit i målbrottet och börjat köra moppe nu, vad vet jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar