fredag 15 juni 2012

Voltaire och jag

Det är märkligt. Hur otroligt, fruktansvärt dödstrött jag än kan vara efter jobbet, och hur plågsamt det kan vara att hålla sig vaken, laga mat, medla i barngräl... När jag sen tvingar mig själv ut till trädgårdslandet tar det cirka två minuter innan jag är världens mest harmoniska människa, som fridsamt orkar rensa ogräs och binda upp sockerärter hur länge som helst.

Han hade nog en poäng ändå, den där Candide.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Magiskt. Jag känner att jag behöver ett trädgårdarnas, nu! Harmoni...

Akan-Kakan sa...

Mellanbarnet: Trädgårdsland = guds gåva till sinnesfriden! (Eller heter FÖR sinnesfriden kanske? Guds gåva till, ja whatever. Du fattar.)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...