tisdag 30 oktober 2012

Mobilsorg

Hur alldeles-för-tidigt man än kan anse det vara för en snart-åttaåring att få en mobiltelefon, och hur jätteväntat det än var att hon skulle tappa bort den, kan man ändå inte låta bli att tycka oändligt synd om henne just nu.

Hon fick ärva sin pappas telefon för några dagar sedan. Idag var den med ut för allra första gången, fotade varenda liten guldgrunka på Tutanchamun-utställningen, och testade att sms:a första gången.

Sen trillade den ur fickan, och sågs aldrig igen. Det var ingen snäll person som hittade den och lämnade in i informationen. Det var en dum person som behöll den för sig själv.

Och sorgen är stor här hemma nu, kan jag meddela.

6 kommentarer:

Frida sa...

Näe, vilken dumming!

Anonym sa...

:-(

/kominken (som har kommenteringsproblem...)

Akan-Kakan sa...

Frida: Det hade faktiskt känts bättre om den gått sönder bara, än att nån dumming ska tjäna pengar på den!

Kominken: Dubbel, jätte- :(

yllet sa...

Nej!! Fy fan, men kanske, kanske, kanske kan den komma tillbaks? Om ni ringer till musiet idag och kollar? :( Lilla stora tjejen.

Akan-Kakan sa...

Yllet: Vi har oingt och oingt. Verkar rätt kört =(

Librarybeth sa...

Ack. Vad sorgligt. Mobilsorg är samma för alla oavsett ålder!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...