Springloppet idag. Jag antar att ni sitter som på nålar och undrar hur det gick? (Joo, det gör ni väl?) Okej, jag ska inte hålla er på sträckbänken:
Jag överlevde. Jag kom inte sist.
Samtliga mål uppnådda med andra ord!!
Jag insåg även att en stor, stor fördel med att springa motionslopp för kvinnor, med fokus på picknick och andra kringarrangemang, är att många springer väldigt långsamt. En del tillochmed söndagspromenerar lite nonchalant bara. Och då känner man sig plötsligt som en gasell som skuttar fram där mellan tanterna!
Brasklapp: Detta säger jag nu innan jag fått någon resultattid. Jag har ännu ingen aning om hur lång tid det tog. Eventuellt gick det långsamt, men det gör inget. Det fanns nämligen jättemånga som sprang ännu långsammare.
9 kommentarer:
Jag tycker du var jättebra ändå. Absolut.
*gör vågen*
Coolt, bra jobbat! Bättre springa som en gasell i skogen, än som tio i hagen. Eller vad det nu heter.
Miss UD: Ja, alla kan ju inte springa maraton. Det skulle bli jättetrångt ju! =)
Mellanbarnet: ...än som tio kossor, trodde jag det var?
Skitrångt! Jag anmälde mig till nästa år med :)
Skitrångt! Jag anmälde mig till nästa år med :)
Skitrångt! Jag anmälde mig till nästa år med :)
Miss UD: You crazy woman!
Aha, du sprang Iformloppet! Duktiga du. Själv har jag anmält mig till Topploppet i Stockholm...men jag ska inte springa det. Men ett inställt lopp är också ett lopp...
Men tantlopp verkar mycket bra.
Petra: Just det! Och tantlopp är de bästa. För självförtroendet i alla fall.
Skicka en kommentar