Det här med att ha en ängels tålamod, vad jobbigt det är ändå. Det ena barnet alltså... Jag vet inte om man ska kalla det att hen "testar gränser", "går igenom nån utvecklingsfas" eller helt enkelt beter sig som en liten satunge. Men nu, efter en timme som tålmodig, vänlig-men-bestämd förälder är jag bara Helt. Sabla. Slut.
Fast jag är rätt så (väldigt) nöjd ändå. Alternativet är ju att tappa tålamodet, skrika och hota. Då blir man minst lika trött men med ett uselt samvete.
3 kommentarer:
I feel you. Det är en SANN konstart att lyckas hålla egna humöret.
Men bra gjort att hålla ut och inte bli galen!!! Heja dig!
Hehe, man ska prövas!
Skicka en kommentar