Inte för att jag ropar hej eller så, för den där bäcken är fortfarande väldigt-väldigt oöverhoppad, men ändå:
Här går man och har ångest över att man inte har ett jobb i drygt ett år. Drygt ett år! Ångest!
Under den tiden är man lite föräldraledig, och jobbar sen gratis ett halvår. Jätteroligt jobb, jättetrevliga kollegor, kaffe från himmelriket. Men det är ändå gratisjobb, och bara tillfälligt. Så ångest ändå.
Men nu helt plötsligt händer det ena efter det andra. Kanske.
Då kan man få ångest över vilket av jobben man ska satsa korten på. Om man måste välja.
Fast det kan jag ju inte än.
Kan ingen bara gå in och styra upp det här en gång för alla?
6 kommentarer:
åh! spiiiiinnande!! (jag tog det på snackar skånska så du hajjar..)
håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt!
Jag håller tummarna massor för att det faller på plats. Du berättar väl då?
Tummar å tår hålls! Jippiiiiii :)
Yllet: Ja göu så dant dä ä! (Jag svarar på öschötska, tvåspråkig som jag är)
Frida, Miss UD & Mellanbarnet: Tack, jag behöver alla tummar jag kan få! Extra många imorgon. (Och det är klart jag skriver nåt när jag vet).
Woho!
/A-S
Skicka en kommentar