Inför dotterns första dag på dagis:
Jag - ute i god tid. Här ska inte stressas!
Lilltjejen - strålande humör, noll krångel
Lillkillen - kommer på att han är bajsnödig när det är dags att åka
Lilltjejen - kommer på att hon absolut inte vill ha overall, trots att det är snö ute. Klär på sig under vild protest.
Okänd granne - tycker att min garage-uppfart verkar vara ett utmärkt ställe att parkera på. Tycker att det är överskattat att öppna ytterdörren när man ringer på. Tycker att det är onödigt att reagera på ilsket tutande.
Vi lyckas till slut hitta felparkeraren som flyttar sin bil, vi kör lite rally och kommer till dagis med två minuters marginal och hjärtat i halsgropen.
Väl på nya dagiset är allt frid och fröjd. Lilltjejen leker glatt med någons storasyster som är där och hälsar på. Fast tyvärr får vi bara stanna en timme, vilket Lilltjejen tycker är för lite. Jag håller väl egentligen med henne, men vad ska man göra liksom. Min åsikt är att man tar sitt pick och pack och går lite diskret när man blir utkörd. Lilltjejen tycker att man ska stå upp för sin sak och protestera högljutt och länge.
Nu är vi trots allt hemma igen. Båda barnen har fått sin lunch, ätit hälften och kastat resten på golvet. Lillkillen sover middag, Lilltjejen leker snällt. Och nu äntligen är det dags för min fix. 6 koppar kaffe i bryggaren, och jag tänker dricka upp minst hälften själv. Aaaah...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar