När jag var liten var jag periodvis en läsnörd av stora mått, och jag kan inte riktigt förklara varför, men jag vill helt orimligt gärna att Lilltjejen ska börja läsa böcker själv. Det är ju så roligt att läsa ju! Hon själv har varit minst sagt motvillig, så vad gör man? Tja, man mutar såklart! 20 spänn för en Lasse-Maja-bok.
Men funkade det då? Well, det tog tre tålamodsprövande dagar (utan tjat, mind you!), men så plötsligt ikväll ligger hon där och LÄSER! Självmant!
*Dansar en diskret jigg av lycka*
Så nu går jag och lurpassar utanför hennes dörr, för att blixtsnabbt kunna springa dit när hon ropar och vill ha hjälp med något svårt ord. Och när jag säger "springa" menar jag givetvis ytterst nonchalant och med spelat lugn flanera in med ett höjt ögonbryn och ba' Jaa, mitt barn?
Sen, när jag hjälpt till att läsa t.ex. "museichefen" (dösvårt ord ju!) går jag ut i köket, gör små ljudlösa glädjeskutt och skriver ett blogginlägg om det.
5 kommentarer:
*klappar händerna av förtjusning*
snart hänger dottern på bibblan!
Libby: *Hoppas, hoppas!
Hahaha! Härligt!
"There´s more to life than books you know. But not much more" ... så sant som det är sjunget av en av tidernas största sångare.
Missmatch: Visst är det! =D
Anonym: Ja du, den mannen har sagt (och sjungit) mycket bra grejer. Mycket knäppa grejer också för den delen! ;)
Skicka en kommentar