Matematik och logik

- Mamma, hur många år fyller du på tisdag?
- Samma som du plus 30.
- Jaha... (tankepaus)... 36! Och vad fyller pappa då?
- Samma som jag plus två.
- Jaha... (tankepaus)... 38! Haha, pappa blir bara gamlare och gamlare!
- Och vad blir jag då?
- Mamma blir bara finare och finare!

Dagens fråga

Vi pratade om roliga (fula) ord vid middagen.

- Pappa, vilket gillar du bäst: snopp, snippa, tuttar eller rumpa?

Mamman asgarvade diskret. Ja, maken, vilket gillar du egentligen bäst? Man kan ju gissa, det kan man.

Fredagsfeeling

Ja, vad kan jag säga? Det är fredag, jag fick feeling.

Snart är det morgonkaffe på mitt jobb. Jag tänkte: 4 kollegor, 4 croissanter, stor succé?

SEGER! (tror jag)

Sådärja! Då har båda barnen somnat!

Det tog ju bara hundra år eller så. Och det ena barnet kände sig ytterst kränkt när hen inte fick  leka med vare sig leksaker eller gosedjur, och inte heller springa ut till sin fångvaktare mamma.

Oklart om de somnade för att de äntligen följde regeln om att ligga tyst och (någorlunda) still i sina sängar, eller om det var ren utmattning. Vi får väl se imorgon. Då kör vi igen!

Här vaktar jag!

Sedan barnen flyttat in i nya rum i december har det blivit lite si och så med somnandet på kvällarna. Det har varit ett fasligt SPRING mellan rummen, det har hämtats leksaker,  retats med syskon och lästs böcker fastän klockan är jättesent (jo, det är ju bra att de läser, men inte hur länge som helst).

Men nu blir det andra bullar. Nu har jag parkerat en fåtölj mellan barnens rum, och satt mig där för att vakta.

Det kan bli en lååång kväll det här.

I feel it in my fingers, I feel it in my toes...

...träningsvärk is all around me, and so the feeling grows...

Den här träningsvärken, my oh my, den blir episk.

Akan-Kakan is back in Friskis-town

Det var typ 1,5 år sen jag satte min fot på ett gympapass senast, så jag tänkte ta det ganska lugnt på dagens Skivstång Intervall. Det där ta-lugntet gick sådär kan man säga. Damn you, medryckande musik, och damn you, energiske gympaledare!

Nu har mina spaghettiben parkerat sig i horisontalläge i soffan och de meddelar att de inte tänker flytta sig förrän till våren. Himla typiskt.

Mina barn tycker om varandra, trots allt

Strax före kvällens 9-årskalas, när vi som bäst höll på att förbereda med dukning, glasering av tårta och playlist inför discot, kom Lilltjejen och frågade:

- Mamma, är det okej om Lillebror är med när vi ska se på film på kalaset?
- Ja, det är klart det är, det är ju ditt kalas!
- Bra, för jag vill det!

Eventuellt kan detta ha varit min höjdpunkt som förälder. Min 9-åring har kalas med sina jämnåriga kompisar, och hon vill att hennes 6-åriga lillebror ska vara med också. Det är så himla fint att man vill stoppa det i en ask och spara för alltid.

Sju coola tjejer och en 6-årig lillebror ser på film

Kalasmorsan

Tårtbotten bakad, godispåsar packade, huset städat, chips inköpta, discolampan riggad och allt förberett för fredagsmys-kalas med sju tjejer imorgon. Och jag är så himla nöjd med att vi ska ha ett "vanligt" kalas hemma den här gången, och inte hyr in oss på nåt lekland, bowlingarena eller dyr nalleaffär där alla på kalaset får en dyr nalle.

Förutom himla nöjd blir man tydligen himla trött av att kalasfixa, så nu säger den här kalasmorsan over and out med en bild på godispåsarna.

Ögongodis

Vädret, varför hatar du mig?

Små, hårda korn av ondska i ansiktet hela vägen till jobbet. Små hagelkorn som sen övergick i regn. Fyfasen. Beckmörkt var det också.

Nu ska jag torka mascaran från kinderna och gå och äta torsdagsfrukost med kollegorna. Efter regn kommer bullar*!

*Bullar betyder alltså frallor i Skåne. Man blev ju lite besviken första gången nån sa att det bjöds på "kaffe och bullar", och de kom dragandes med bröd istället för kanelbullar.

Slutet på barngympe-eran

I fem år, ända sen vi flyttat ner hit till Skåneland, har vi gått på barngympa på samma ställe. Men nu vill han inte mer, Lillkillen. Det är inte utan att det känns lite vemodigt. Tycker mamman, alltså.

(Buhuu-buhuu, ingen mer barngympa! Nu ska han gå på ungdomsbasket istället. Snart skaffar han väl mustasch och skor i storlek 46, och sen flyttar han hemifrån.)

Hans & Greta style

Ja, jag erkänner. Det var jag som tog en tugga. So sue me.

Det där julpyntet blev mig liksom övermäktigt. Så in i helsike många tomtar som skulle packas, det tog ju aldrig slut. Vad skulle jag göra?

Försiktig comeback

Hmm, om man skulle ta och skaka liv i det här gamla bloggskrället igen? Jag smyger igång med ett försiktigt inlägg här och ser hur det går.

Om inte annat för att få en kort paus i avjulandet. FY FASEN vad det är själadödande tråkigt att plocka ihop allt sabla julpynt, alltså! En liten stund fick jag hjälp av Lillkillen, och då blev det roligare, men sen blev han visst tvungen att spela lite Minecraft så nu är jag on my own igen.

Note to self: Nästa år blir det max tre tomtar och ett par adventsljusstakar. Resterande julbråte kan ligga kvar i kartongerna.

Death by julpynt