Om skåningar och dialekter

En festlig grej med Malmöbor som jag märkt är att

1. De flesta verkar tycka att det bara finns två svenska dialekter: skånska och "upp-svenska". Ofta går "upp-svenska" även under benämningen stockholmska.
   
2. Väldigt många har antagit att jag måste vara från Lund. Eftersom jag ju inte pratar grov skånska. Mycket festligt, tycker jag. För er som inte hört mig prata skulle jag beskriva min dialekt som rikssvenska med en lätt östgötsk touch. Inte ett dugg skånskt alltså. För en malmöit är det same-same som lundensiska.
   

Utekaffe: check!

Min hetaste dröm har blivit sann!
Kaffet utanför ytterdörren. I solsken.

Med nöjda barn...

...och spirande små blad.


Jag såg årets första fluga och förevigade den. Enda gången på året man blir glad över en fluga.


Vi njöt av vårsolen medan stackars Ögis tynade bort. Muu-a-ha-ha...

Vem halshögg Ögis?

Det här är Ögis. En cool snubbe som hängde i vår trädgård igår. Fotot är taget vid lunchtid, och Ögis ler glatt mot kameran. Föga anade vi det grymma öde som väntade honom.

Kanske borde vi förstått att något var fel när vi såg denna skumma figur stryka omkring vid 17-tiden på kvällen.


Det var dock först i morse som den tragiska upptäckten gjordes.
Ögis hade blivit halshuggen.

Polisen är ännu förtegen om vilka ledtrådar man har att gå på i sökandet efter gärningsmannen. Ett av de hetaste spåren verkar dock vara det så kallade rabatt-spåret. Snö har tydligen på ett mystiskt sätt avlägsnats från en närliggande blomsterrabatt.

Bilder tagna kl 11:30, resp 17:30.

PS Heja våren!

Vokaler

Så säger djuren, enligt Lillkillen:

Kossan - uuuuu!
Hästen - iiiiii!
Katten - aaaaa!

Det där med konsonanter är tydligen helt onödigt.

För övrigt har han börjat använda ordet ma-MMA! När han menar Ge hit för fasen! Jag funderar på om det är ett tecken på att jag är en curling-morsa.

Lillkillen pekar ut den lilla kossan på pianot. Igen.
Och berättar att den säger "uuu". Igen.
Tjatig, men söt.

För säkerhets skull

Inga tecken än.

Men jag tar nog en konjak ändå. För säkerhets skull. I medicinskt syfte. Inget annat.

Uppesittarkväll

Idag när vi kom till dagis fick vi den glada nyheten att kräks-epidemi brutit ut på avdelningen intill, vi kan kalla den Lilla Ägget. Spännande!

Vid hämtningen berättade dottern glatt om allt roligt hon hittat på. Lekt med sin enda jämnåriga i dagisgruppen, lego, dockor... ...och sen var jag och hälsade på hos Lilla Ägget också!

Så nu sitter jag och väntar på första kräkset. Hur lång inkubationstid brukar det vara på magsjuka? 12 timmar? 24? 48?

Kan man måhända förbereda sig på nåt sätt? Kolla förrådet av rena lakan, kanske? En stadig konjak borde jag nog ta mig i alla fall. I förebyggande syfte alltså.

Vin och chips borde också vara bra. Eller?

Så får du din 1-åring att sluta skrika...

...på IKEAs lampavdelning:

- Vaaar är lampan? (hehehe)
- Dä! Dä! Dä! Dä! Dä! Dä! (total förvirring)

Min sekreterare

Ibland är det väldigt praktiskt med en pratsam 4-åring i huset. En som vrålar JAAG SVAARAR! och rusar mot telefonen när den ringer. Himla behändigt. Särskilt om man är upptagen med att till exempel natta Lillebror eller duscha eller dricka kaffe och äta chokladpraliner. Då rycker Sekreteraren Junior ut och konverserar som en liten sällskapsdam med den som ringer.

Idag ringde en telefonsäljare. Lilltjejen svarade glatt i telefonen och småpratade lite artigt men vänskapligt, som hon brukar. Jag hörde spridda fraser såsom

Vad gör du då?
Jaha.
Jag har varit på mitt nya dagis idag.
Nej, pappa är på jobbet.
Okej, hejdå.

Sedan meddelade hon att det var "en tant som ville prata med pappa". När jag undrade om tanten inte hade velat prata med mig istället svarade hon Jo, men jag la på.

Den perfekta sekreteraren. Egentligen hade vi tänkt anmäla oss till NIX-registret, men det här känns som en mycket bättre lösning. En liten, liten hämnd på alla telefonförsäljare som tagit upp min tid med meningslöst pladder.

- Här är dina meddelanden, mamma

En fråga:

Dagis, förlåt förskola, med 1- och 5-åringar i samma grupp. Vad är poängen?

Jag är mycket skeptisk.

Min fix

Inför dotterns första dag på dagis:

Jag - ute i god tid. Här ska inte stressas!
Lilltjejen - strålande humör, noll krångel
Lillkillen - kommer på att han är bajsnödig när det är dags att åka
Lilltjejen - kommer på att hon absolut inte vill ha overall, trots att det är snö ute. Klär på sig under vild protest.
Okänd granne - tycker att min garage-uppfart verkar vara ett utmärkt ställe att parkera på. Tycker att det är överskattat att öppna ytterdörren när man ringer på. Tycker att det är onödigt att reagera på ilsket tutande.

Vi lyckas till slut hitta felparkeraren som flyttar sin bil, vi kör lite rally och kommer till dagis med två minuters marginal och hjärtat i halsgropen.

Väl på nya dagiset är allt frid och fröjd. Lilltjejen leker glatt med någons storasyster som är där och hälsar på. Fast tyvärr får vi bara stanna en timme, vilket Lilltjejen tycker är för lite. Jag håller väl egentligen med henne, men vad ska man göra liksom. Min åsikt är att man tar sitt pick och pack och går lite diskret när man blir utkörd. Lilltjejen tycker att man ska stå upp för sin sak och protestera högljutt och länge.

Nu är vi trots allt hemma igen. Båda barnen har fått sin lunch, ätit hälften och kastat resten på golvet. Lillkillen sover middag, Lilltjejen leker snällt. Och nu äntligen är det dags för min fix. 6 koppar kaffe i bryggaren, och jag tänker dricka upp minst hälften själv. Aaaah...

Ja tänk, lampan hänger där idag också!

När Lilltjejen var drygt ett år vill jag minnas att hon snackade ganska mycket. Och när hon var 1,5 var det långa meningar. Jag brukade lyssna på jämnåriga barn som inte sa mer än joller och gurgel, och tänka Stackars föräldrar, de inser inte att deras barn är efterblivet.

Nu när Lillkillen är i den åldern har jag börjat inse att det nog var Lilltjejen som var extremt tidig. De konversationer jag har med min son förekommer bara i cirka fem varianter. Som upprepas cirka hundra gånger dagligen.

Konversation #1:
- Ssssss! Sssssss!
- Ja, det är ljus där.

Konversation #2:
- Uuuuuu!
- Ja, där är kossan. (Alternativt: Nej, det är ingen kossa, det är en häst)

Konversation #3:
- Ajaj dä! Ajaj dä!
- Ja, spisen är ajaj. Inte röra spisen.

Konversation #4:
- Kakakakakaka!
- Nej, det är ingen fågel där ute nu. Ingen fågel, tyvärr.

Konversation #5:
- Dä! Dä! Dä!
- Ja, där är lampan.
- Dä! Dä! Dä!
- Ja, där är en till lampa.

Schlafenmorgen

Följande inlägg kan eventuellt upplevas som provocerande för andra småbarnsföräldrar där ute.

Vi sov till 9 (nio!) i morse.

Okej, det var några kortare vändor till ledsen Lillkille inatt, samt en flaska välling vid 5-snåret. Men ändå!

Sånt man funderar ut mitt i natten

Nu har jag varit gräsänka i två dagar, så jag har äntligen fått chansen att planera flyktvägarna i det nya huset. Flyktvägar för den händelse att en galen mördare bryter sig in mitt i natten när jag är ensam hemma med barnen, alltså.

I förra huset var planen att först fiska upp Lilltjejen ur hennes säng, därefter smyga till Lillkillens rum, snappa åt mig den bärbara telefonen, öppna fönstret och med ett barn under vardera armen samt telefonen mellan tänderna klättra ut på garage-taket. Väl sittandes där kan jag ringa 112. Lätt som en plätt.

Av säkerhetsskäl vill jag inte avslöja evakueringsplanerna för det nya huset här i bloggen. Man vet ju aldrig om det är några galna mördare som läser.

Men vicket väääder vi har fått

I förrgår vår. Idag detta:

Istället för semester

Nu har det blivit bestämt. Vi ska slå till på något så lyxigt och flärdfullt som ett avfuktningssystem för krypgrunden! Nya härliga tilluftsventiler i huset ska det bli också. Ojojoj, det blir rena julafton!

Priset för dessa extravaganser? Ungefär vad jag drar in på föräldrapenning på ett halvår. Jag kan inte tänka mig vad som skulle vara roligare att lägga de pengarna på.

Eller, jo. Det kan jag faktiskt.

Rabattens sak är vår

Appropå vår så ser det ut så här i min rabatt:

Påskliljor?

Saker jag längtar till

Ibland är jag världens mest vemodiga. Jag kan gå och längta efter saker något alldeles oerhört, både sådant som varit och saker jag ser fram emot. Just nu längtar jag oerhört mycket efter de här sakerna:

1. Att ta en vanlig hederlig fika med kompisar som jag nu bor alldeles för långt ifrån. Åh, vad jag längtar efter det.
   
2. Att Lilltjejen ska få börja på dagis så att hon kan få leka med barn i sin egen ålder. Det är bara en vecka kvar nu. I vår ände av Malmö verkar det bara finnas barnverksamhet i kyrkan, och där är det bara bäbisar. Sjukt mycket bäbisar. Så att man inte vet var man ska sätta ner fötterna. Och på lekplatserna är det inte en kotte så här års. Så stackars dottern har inte lekt med barn i sin egen ålder sedan 2008.
   
3. Vår. Sol, fågelkvitter och små, små ljusgröna blad. Jag ska sitta på förstubron med en kopp kaffe och blunda mot solen sådär som tanter gör, medan barnen leker glatt på gräsmattan.

De sakerna längtar jag mest efter nu.

Bastustädning

Jag har just dammsugit i bara underkläderna. Är jag den ultimata hemmafrun eller vad?

Maken verkade oförskämt nöjd över att han "råkat" vrida upp pannan för mycket, så att det blev bastu-värme i hela huset.

Min fölse

*gnolar*
Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Kakans födelsedag!
Som kontrast till allt bantande som pågår på var och varannan blogg tänkte jag visa upp dagens lunch. Mmmm... här är den:

-Snälla, får vi smaka?
-Tyst nu och ät era russin!

Efterrätt?

Hur kommer det sig att den där mackan/frukten/majsen, som ratades totalt och kastades på golvet en stund tidigare, helt plötsligt verkar jättesmaskig när man hasar runt på golvet och hittar den under barnstolen.*

Jag bara undrar.

Och den där "skandalen" i Göteborg. Där man serverade skolmat som östs upp från golvet. Det händer varje dag hemma hos mig. Det är vardagsmat skulle man kunna säga.


*om man är drygt ett år gammal

Norm

En nackdel med att ha en flyttfirma som packar ens grejer är att de inte har nån koll. Jag misstänker starkt att de typ övat långskott med min Norm69-lampa. För er som inte är nära bekant med Norm kan jag berätta att han kommer som en byggsats med drygt hundra plastbitar som ska krokas och hakas fast i varandra.

Så igår ägnade jag kvällen åt att sätta ihop Norm, alias Humpty Dumpty, igen.