Att nörda eller icke nörda...

Jag måste ha nya glasögon! Desperat. Akut. Nu meddetsamma.

Mina glasögon gick nämligen sönder när Lilltjejen skallade dem litegrann. Jag blev tvungen att rota fram mina gamla hat-glasögon från 1999, och tänkte att jag måste fixa nya brillor ILLA KVICKT!

Det är tre månader sen nu, tror jag. Och nu börjar jag ju snart på nya "jobbet" där alla verkar rysligt snajdiga.

Så jag gick in till optikern och bad om hjälp att hitta ett par bågar. Vilken stil hade du tänkt dig? undrade hon. Nåt jag blir skitsnygg i, och lite lagom cool, sa jag. Men inte FÖR cool.

Sen följde en för alla parter plågsam halvtimme, där jag provade alla butikens bågar och sa saker i stil med: Njaa... ? Näää... ? och Nä, inte orange!

Jag ratade först alla nörd-bågar, eftersom de är så himla markerade. Man blir liksom bara glasögon då, tänkte jag. Men nu börjar jag vackla lite. Ska man kanske ha nördbågar ändå? Det ser ju coolt ut på andra.

Kan ingen bara bestämma det här åt mig?

Golv

I helgen la vi golv i sovrummet. Med "vi" menar jag givetvis svärfar.

Det blev så himla fint! Jag blir nästan lite rörd när jag tittar på det. Kolla skillnaden på bilden här nere!

Före = Grå, gammal plastmatta som lossnat och glipade i skarvarna
Efter = Norra Europas finaste trägolv

Chokladskäggfesten

I fredags hade vi fest, jag och kidsen. För att fira mitt nya gratis-jobb. Maken var på fancy dinner party med jobbet, så han fick inte vara med.

Vi hade ballonger.

Lilltjejen, alias Gluggis (tanden tappades under dramatiska omständigheter förra söndagen), var still cirka fem sekunder sammanlagt under hela festen.
Sen åt vi chokladmousse tills det blev mörkt och Lillkillen fick ett skägg av choklad.

Marianne är min nya bästis

Jag fick en sån obeskrivlig lust att skråla till hög musik i bilen nyss. Vilken musik som helst, bara den var glad! Och på hög volym! Det enda jag hittade på radio var Toto. Inte alls skrål-vänlig egentligen, och texten kan jag inte, men jag var tvungen att göra det bästa av situationen.

Nänänänä lot to take me awaaayy from you
Nä-nänänänä hundred men or more could ever dooo
Dadada rains down in Aaaafrica...

Jag kanske ska förtydliga varför jag kände mig så tvungen att skråla till hög musik i bilen. Jag var så himla glad för jag hade just fått veta att JAG SKA FÅ GÖRA PRAKTIK PÅ ETT STÄLLE DÄR JAG VILL JOBBA NÄR JAG BLIR STOR!

*paus för publikens jubel gratulationer*

Chefen på det stället heter Marianne. När jag ringde och pratade med henne för nån vecka sen var hon vänlig men beklagande: Tyvärr finns ingen möjlighet att göra praktik hos dem, nejnej. Det är väldigt många som ringer, och tyvärr har de inte möjlighet, osv.

Min taktik var då en fin kombination av tjata, böna-och-be, samt jag-gör-vad-som-helst. Och det verkar ha gjort susen! Marianne har tydligen varit runt på alla företagets avdelningar och frågat om de vill ha en kontorsslav, och lyckats skrapa ihop något slags praktikplats ändå! Vilken pärla! Hon är ju liksom chefen och har säkert rätt mycket att göra, men tog sig ändå tid för att fixa in mig på en allt-möjligt-praktik.

Marianne, alltså. Min bästa vän.

Oceans fifteen?

Två män gripna efter det spektakulära rånet, rapporterar Aftonbladet. Fast läser man artikeln är de visst inte misstänkta för det här rånet, utan för två andra brott. Haha, humor!

Själv tycker jag det här rånet luktar Hollywood lång väg. Mitt bästa tips till polisen är att ta in Clooney direkt. Man fattar ju att det är han.

Akan-Kakan är ganska tajt. I jämförelse.

Nu sitter ni kanske med ett litet Nåå? på läpparna och undrar hur det gick med den där 7,5-kilometersrundan jag lovade att ta.

Well, rundan fick tyvärr stryka på foten eftersom det dök upp ett tillfälle jag inte kunde motstå. Lokala idrottsföreningen ordnade Step-up i lokala mini-gympahallen! Jess! Klart man är på!

Den här typen av träning har en mycket stor fördel: självförtroende-boosten. Inte för att skryta, men man var ju bland de yngsta och tajtaste där. Om man säger så.

Dagens motion

Dagens motion blir hjärtklappning framför TV:n.

Piska, por favor!

Alla andra gör det mycket mer än jag!

Fraidi gör det skitmycket. Minna också, verkar det som. Och Mellanbarnet har till och med en vision om hur mycket hon ska göra det! Var och varannan dag läser man om hur himla mycket folk joggar.

Så nu jäääklar ska jag också! I går 7 km. Imorgon 7,5.
First I take Manhattan, then I take Berlin.

Kan inte ni som läser här flika in ett litet Nååå? i nån kommentar då och då? Lite Hur går det med träningen din gamla slöfock? Ni kanske kan skryta lite med hur mycket ni är ute och tränar? Så att man känner piskan, liksom.

En hyllning till Johnny Castle

The pain! The paaain!

Fifasen vad man får mjölksyra av att måla tak! Särskilt när det är gammal furupanel som ska målas med pensel. Varför är det ingen som berättat det för mig?

Jag som tvingade min stackars åldrade far att måla hela kökstaket. Det är ungefär 10 gånger så stort som halltaket, som nu håller på att kosta mig min högeraxel. Och pappa målade utan att knota. Det är nog segare virke i den generationen, helt enkelt. Vi som vuxit upp i velour är inte gjorda för kroppsarbete.

Varannan vatten, Ken!

Saker man kan roa sig med en söndagkväll:

Man kan demolera en garderob på vinden och sedan kasta ut bråten på förstukvisten, som Maken.

Man kan spontanmåla över lite furupanel i hallen, som jag själv. Andra lagret färg kommer i eftermiddag.

Fast Ken hade uppenbarligen ännu roligare igår. Så här fann jag honom i morse. Helt utslagen på gräsmattan. En sorglig syn!

Varannan vatten, Ken! Varannan vatten!

Tjuvlyssnat

Maken pratar i telefon med sin far (alias Snickarhjälten från Sävsjö):

Maken: Vill ni komma och se på vårt nya golv?
Svärfar: Jaså, har du lagt golv?
Maken: Japp! Jag har lagt fyra paket i garaget! När vill du komma hit och lägga det?

Here comes the magsår

Nu blir det turné! Byggvaruhusturné! Minst tre stycken ska vi till.

Det kommer att jagas uppspelta barn, och senare skrikiga, bråkiga barn. Det kommer att skjutsas runt två barn i varsin gigantisk kundvagnsbil. Det kommer att lekas med sånt som kan gå sönder, och det kommer att tjatas om glass.

Förhoppningsvis kan vi titta åtminstone liiite, liiite på braskamin, golv och färg också. Innan jag utvecklar någon allvarlig, stressrelaterad sjukdom.


UPPDATERING: Jag är i chock! Vi råkade få med oss två snälla & väluppfostrade barn, och kunde inte bara titta på saker. Vi köpte till och med både golv och färg och annat! Jag säger då det, undrens tid är icke förbi.

Blubb blubb

Jag funderar på fiskar. På väggen. På lilla gästtoan. Lite som att gå in i ett akvarium, tänker jag mig.

Då kan man låtsas att den gamla brusande toastolen från 1966 är en porlande vattenpump.

090909 kl 09:09:09

...satt jag i bilen och lyssnade på radio. Tur det, för annars hade detta "magiska" klockslag gått mig förbi. De på radion sa att man fick önska sig nåt, och att det skulle gå i uppfyllelse. Jag tyckte det lät trovärdigt, så jag önskade mig ett världsabra jobb.

Nu väntar jag bara på att det där jobbet ska trilla in. Skönt, för det börjar bli ganska tjatigt att skriva ansökningar nu.

Ni då? Vad önskade ni er?

Hur mår ditt ställverk?

Jag har en släkting som jobbat många år på ABB. En sommar för kanske 20 år sen hade han med sig en hel hög kassettband med titeln Hur mår ditt ställverk? Jag tror de var något slags sommarpresent till de anställda på företaget. Banden innehöll lite blandad musik och en vänlig farbrorröst som pratade lite mellan låtarna.

Vi lyssnade på det där bandet i bilen hela sommaren. Jag minns inte så noga vilken musik det var, eller vad farbrorn pratade om. Men jag minns att han avslutade B-sidan med frågan Hur mår DITT ställverk? Han lät både vänlig och bestämd, och det lät som att han verkligen ville veta hur just mitt ställverk mådde. Jag kunde inte svara på den frågan då. Jag var ju bara barnet, och visste inte ens vad ett ställverk var.

Men om någon skulle fråga mig idag hur mitt ställverk mår, skulle jag svara: Fint. Bara fint, tack!

Mitt ställverk.

Avmormorifieringen fortsätter

Titta på bilden här till vänster. Är det inte helt underbart? Det som en gång var strukturtapeter i bästa mormor-stil, som sedan revs ner och lämnade en gulbrun, luddig tapet med solblekt mönster, har nu blivit helt vitt. Smaka bara på ordet: vitt. VITT. Mmmm...

Det ser inte ut som att en mormor bor i sovrummet längre! Det ser ut som att... ja, nån yngre än en mormor i alla fall.

Okej, i ärlighetens namn: Det är helt vitt, och inget är uppsatt på väggarna än, så det ser väl mest ut som att en mentalpatient bor där.

Så det passar ju perfekt! Säger jag och häver upp mitt allra mest psykiskt friska skratt. Här kommer det: HAHAHAHA!

Dagens mellis

Undrar hur länge det dröjer innan mina barn börjar sucka och himla med ögonen och säga Meh, du är så himla töntig, mamma! Det är ingen som tycker du är rolig!

Fast än så länge är jag queen of comedy.

Tandlossning

Tadam! Första lösa tanden!


Lilltjejen 4 år och 8 månader. Är det inte ovanligt tidigt detta så säg? Är inte mitt barn rysligt begåvat?

Vampyrdags!

Nu börjar det!

Jag tror bestämt jag ska följa den här serien.



Vore jag göteborgare skulle jag kalla det här inlägget "Blodad tand". Men nu är jag ju inte det. Av hänsyn till alla som provoceras av ordvitsar låter jag bli. Men det är svårt. Jag tror det beror på något slags sjukdom.

Klorin.

Bland det näst äckligaste som finns:
Att hitta en mask i äpplet man just bet i.

Bland det äckligaste som finns:
Att hitta en halv mask i äpplet man just bet i.


Ursäkta mig, ska bara gå och gurgla lite med klorin.

Akan-Kakan Kirchsteiger

Man känner sig sällan så rik som när man han hämta in en hink med små körsbärs- druv- och gula pärontomater från växthuset.

Man känner sig sällan så mycket Ernst Kirchsteiger som när man kallar sig rik på grund av några tomater.

Vägra höst! (Del 2)

Jag vägrar fortfarande. Jeans och ylletröjor göra sig icke besvär!