Morgonmarodören

När man har ett mycket, mycket morgontrött barn är det inte så kul med tidiga basketcuper. Samling 8:20 i hallen medförde idag väckning kl 7:20 för tröttmössan. Följt av... hur ska vi säga... inte så glada miner.

Väl framme i hallen meddelas det att vår första match börjar 10:30. TIO OCH TRETTIO! Drygt två timmar senare alltså.

Jag förtydligar: Vi hade alltså kunnat sova till 9. Det är väldigt, väldigt mycket längre än 7:20.

Jag är lite, lite arg på världen nu. Men lilltjejen hänger med lagkompisarna och är rätt nöjd ändå.

Ibland måste man tvinga dem

Vardagsbloggen del 28 av 100: godnattsaga

Ikväll tvingade jag sonen att lyssna på den här godnattsagan. Jo, den är en av de bästa barnböcker som nånsin skrivits, och när jag gick i ettan var det min favorit. Så tyst nu och lyssna, sa jag.

Fixarfia strikes again

Vardagsbloggen del 27 av 100: Lagar saker.

Jag är kanske inte den som syr tjusiga klänningar efter mönster och sånt. Jag är mer sorten som...

1. Tänker att det nog inte borde vara så svårt att laga en ryggsäck
2. Upptäcker att det var rätt knepigt. Hur många sömmar kan en ryggsäck HA egentligen??
3. Svär lite
4. Håller tungan rätt i mun, svettas, och
5. Lagar den där ryggsäcken

Ja till Liv!

Är så trött så trött men kan inte sluta läsa. Här kommer en ganska gammal men fortfarande sann spaning: Liv Strömquist är ett geni.

Vabbar Pippi Långstrump

Vardagsbloggen del 26 av 100: VAB

Vård Av Barn, som just nu sover febern av sig med fötterna på min kudde, Pippi-style.

Svåra ord på A och B

Vardagsbloggen del 25 av 100: Läxförhör

Jag larvar mig och kallar "astronom" för "stjärt-forskare" istället för "stjärn-forskare" och såna saker. Gissningsvis har jag ett halvår på mig eller så innan hon slutar skratta åt mamma-trams och börjar himla med ögonen och sucka åt allt istället. Så det gäller ju att passa på.

Dick Poop

Var det någon mer än jag som såg livesändningen från Oscarsnomineringarna?

Dagens asgarv:
När kvinnan som läste upp de nominerade för bästa foto skulle säga "Dick Pope" men istället sa "Dick Poop".

Unnar mig i rättvisans namn

Det var vår tur att dra hem fem 7-åringar, underhålla dem samt sedan bjuda deras föräldrar på fika idag. Ja, det är en grej man gör i Lillkillens skola. Turas om att ta hem ett gäng ungar från klassen, för att alla barn och föräldrar ska lära känna varandra. Mycket bra grej, egentligen.

Anyway, maken blev sen från ett möte, och därefter ännu senare pga tågförsening. Jag har alltså ensam hämtat alla barn, underhållit, fått dem att göra chokladbollar, röjt upp ett pärlsocker-inferno, med mera. Maken kom hem lagom till fikat med de andra föräldrarna.

Så i rättvisans namn ligger jag därför i sängen och latar mig medan maken tar disken. Jag ger er därför:

Vardagsbloggen del 24 av 100: Latar mig när andra jobbar.

I bild: Akan-Kakans knän, ett täcke samt en bra bok. Utanför bild: tekopp. Långt utanför bild: make och diskbänk.

Mysbyxa på, kaffe fram!

Ni vet sådana där morgnar när man vaknar med grus i ögonen, eller kanske grus hela huvudet förresten, pga alldeles för lite sova. Och det dessutom ösregnar, blåser och är becksvart ute. Och man är cirka NOLL sugen på att cykla till jobbet i ovädret. Man vill bara dra täcket över huvudet och gömma sig.

Sådana morgnar gör det inte så mycket att en dotter visar sig vara sjuk. Ja, det är ju lite synd om dottern som har så ont i halsen förstås. Men annars: bonusdag!

Va som folk, ta en kaka!

Alltså det här med grupptryck och socker. För ett tag sen hade Systembolaget en reklamfilm som visade på hur jättetokigt det skulle vara om alla tjatade om kakor på samma sätt som man tjatar om alkohol.

Ärligt talat, jag har aldrig varit med om att nån tjatat om att man ska dricka sprit. Sötsaker däremot, jisses vad det trugas. Och det känns faktiskt ganska ohyfsat om man inte tar en bit av den där tårtan som nån stått och bakat. För att inte tala om vilken tråkmåns man betraktas som.

Eller är det jag som är knäpp? Som inte alltid vill ha kaka?

Sockerfritt not so much

Mitt sockerfria år börjar visst inte så bra. Igår hade en kollega köpt semlor till alla pga födelsedag, idag bjöd en annan kollega på tårta pga nåt liknande. Och i mitt sockerfria år ingår ju undantag i sociala sammanhang, så vad gör man? Man äter.

Men godis har jag inte ätit i alla fall.

Let's talk about nyårslöften, baby!

Det här med att inte ge några nyårslöften, eller anti-varianten "mitt nyårslöfte är att inte ge några nyårslöften", det känns såååå himla förlegat tycker jag. I år kör jag igång stenhårt med retroklassikern: Mitt Nya Hälsosamma Liv!

I praktiken innebär detta:

1. Sockerfritt 2015! Eller typ sockerfritt. Inget godis, och endast fika i sociala sammanhang. Alltså om någon bjuder på fika eller efterrätt får man ta, men jag skaffar inga egna sötsaker.

2. Springa 50 mil. Fast detta är snarare ett mål än ett löfte. Vi får se hur det går. Om gud vill och aschlet håller, osv.

Så, vad tror ni?

Bakgrundsinformation: Jag ballade ur rätt så mycket med sockret i slutet av förra året, så när Lilltjejen frågade om hon fick en slant för att låta bli sötsaker under 2015 så tänkte jag att jag kunde hänga på.

Premiär: Akan-Kakan standup!

Hej vardag, hej jobbet!

Strax före jul fick jag flytta till ett nytt fint kontor, och där finns minsann moderniteten höj- och sänkbart skrivbord. Har haft det för länge sen på ett annat jobb och gillade inte nåt vidare värst, men det lär ju vara ohälsosamt som döden att sitta ner hela dagarna så jag tänkte ge det en chans ändå.

Så håll i er, för nu bli blir det premiär för att STÅ upp och jobba! 


Vardagsbloggen del 23 av 100: Stå och jobba

Uppsamlingsheat

När vi tänkte på saken kom vi fram till att vi haft övernattande gäster varje från 23 december till 5 januari, utom två dagar när vi själva var bortresta. Alla gästerna var dock av den trevliga sorten, det var inga jobbiga typer som satt i soffan och krävde konstant uppassning eller så. Men man samlar ju ändå på sig lite saker som behöver fixas. Tusen saker, närmare bestämt. Sånt som man inte gör när man har gäster.

Jullovets två sista dagar blev således ett uppsamlingsheat. Tvättmaskinen gick varm, ärenden uträttades, saker plockades undan, städades och fixades. Och den stora tulpanbuketten som börjat vissna klipptes ner till två korta minibuketter.

Så. Nu kör vi väl lite vardag på det va?