Lugnet före stormen

Vardagsbloggen del 22 av 100: Stulen te-stund

Om ett par timmar är vårt lilla hus fullt av nio personer i åldrarna 2-39, och det ska bli fest och gamman i dagarna fyra. Men just nu är maken och barnen och handlar, gästerna är på tåget och här sitter jag och är nyklippt och snygg, och tar mig helt fräckt en kopp te. I godan ro! Trots att det finns tvätt att hänga, sängar att bädda och middag att förbereda!

Hashtag: Rebell.

Det kan man ju ge sig fanken på

Om man missar en buss pga att den var nån minut för tidig, då kan man ge sig fanken på att nästa buss istället är försenad. Så att man får vänta extra länge. Har jag bloggat om detta förut? Känns som det, för jag har sannerligen varit med om det förut.

Vardagsbloggen del 21 av 100: Vänta på buss

Att fälla juletåren eller ej

En synnerligen god jul!

Mitt främsta mål denna julaftons förmiddag är att INTE grina när dottern sjunger solo på gudstjänsten alldeles strax. Ska jag lyckas eller ej? Stay tuned!

UPPDATERING: Ja, det gick ju som det gick med det där målet. Hon sjöng jättefint, man är ju inte mer än människa, det är jul osv.

Jullov, baby!

Vardagsbloggen del 20 av 100: Sunes jul 

Jag och kidsen kickar igång jullovet med Sune-maraton. Nittiotalsnostalgi när den är som bäst. Och I love pappa Rudolf.

När man fyller 10

När man fyller 10 år kan det hända att man blir firad med både coola saker (mobiltillbehör, lagom läskiga filmer) och leksaker (lego). För man är kanske både stor och liten på samma gång.

Det kan även hända att man lägger upp såna här bilder på sitt instagram:

Grattis min bästa Lilltjej!

Och grattis till mig själv, som varit mamma i 10 år idag. Rätt ofattbart faktiskt.

Bara idioter gör sånt här va?

Beckmörkt, regnigt, blåsigt, kallt.

Det är inga normala personer som cyklar 9 km till jobbet då va? Nä, tänkte väl det.

Vardagsbloggen del 19 av 100.

Klasser där ingen får vara klassens clown är tråkiga klasser

Jag brukar undvika att skriva för personligt om mina barn nu när de är såpass stora, men detta är ganska allmängiltigt så jag tänker skriva det ändå.

Lilltjejen bytte skola för ett halvår sen, och har inte trivts helt hundra i nya klassen. Inget jätteallvarligt egentligen, hon hittade nya kompisar meddetsamma och ingen har varit dum eller så. Och det har varit svårt att formulera varför hon inte trivts eller på vilket sätt det inte varit bra.

Så helt nyligen bestämde vi till slut att hon skulle byta tillbaka till gamla skolan, där klasserna splittrats och hon skulle få gå med ett par av de bästa kompisarna från gamla klassen. Igår var hon och hälsade på denna "nya-nya" klass hela dagen, och på kvällen berättade hon lite om de blivande klasskompisarna:

"...och hon är jätterolig, hon är typ klassens clown!"
Varpå jag frågar, trots att jag nog kunde gissa svaret: "Och vem är klassens clown i den klass du går i nu då?"
Lilltjejen tittar på mig som att jag är knäpp i huvudet. "Eeh, INGEN! Det är ingen som vågar!"

Ja, jag tror att vi slog huvudet på spiken där. En klass där ingen vågar skoja är ingen rolig klass att gå i.

Jag har hört talas om barn som är trötta på kvällen...

...men jag har inte sett något i verkligheten.

Vardagsbloggen del 18 av 100: Kvällspiggt barn, som klockan 23:00 (!) just har somnat. I min säng.

Ja, det är viktigt med rutiner och lugn och ro, och yada yada. Men ibland hjälper inte all lugn och ro i hela världen. Oavsett vad folk med genetiskt kvällströtta barn försöker hävda.

Kulvert

Vardagsbloggen del 17 av 100: Kulverten

Kulverten är kanske inte den vackraste platsen på jorden. Men där varken regnar eller blåser det. Ovädersdagar som denna är det ganska mycket värt när man måste gå från Byggnad A till Byggnad B.

Den Symboliska Joggingrundan

Vardagsbloggen del 16 av 100: "Den symboliska joggingrundan"

Drog på mig springstassen och tvingade ut mig själv i snålblåsten. Så här års är det korta och långsamma rundor som gäller för bekväma personer som mig. Den sortens rundor som är marginellt längre än ett jag-är-sen-till-bussen-spring. Men ändå. Bättre än inget, tänker jag.

Vad har era barn gjort i helgen då?

Vad mina gjort? Äsch, inget särskilt.
Min dotter har stått på scen och sjungit litegrann bara.
PÅ MALMÖ ARENA! MED HENRIK SCHYFFERT OCH FREDRIK LINDSTRÖM!!

Så, inget särskilt alltså.

Här ser man dem på scen tillsammans. Mitt barn står på rad två med svart-vit-randig tröja. Man ser inte riktigt hennes ansikte pga hennes fantastiska utstrålning. Kameran kunde inte hantera det, tydligen.

Uppryckning: check!

Det blev visserligen några ändringar i kvällens schema (effektiva ärenden fick bytas ut mot akut konflikthantering för barn i 10-årsåldern), men jag tänker ändå fira att min allmänna uppryckning har börjat!

Goda ostarna är köpta, den korta rundan sprungen, håret kammat och naglarna målade. Nu tittar vi på feelgood-film med jultema: The Holiday. Med han den snygge i en av huvudrollerna, ni vet. (Jack Black alltså, eller hur Yllet?).

Jag tillönskar er alla en uppryckt fredag! Cheers!

Projekt uppryckning

Jaha, nähä? Om man skulle ta och göra nåt åt det här då? Och med "det här" menar jag den allmänt trötta, tråkiga och dörrmattiga stilen jag lagt mig till med på sistone.

Jag tänker mig följande åtgärdsplan, redan i eftermiddag/kväll:

1. Köpa goda ostar på ostaffären
2. Fixa några ärenden sådär snabbt och effektivt att jag känner mig duktig och kan inbilla mig att jag är en "doer"
3. Anmäla mig till en dyr fortbildningskurs
4. Springa en runda (har haft ett par veckors uppehåll pga förkylning)
5. Göra nåt åt mitt allmänt sjaviga yttre. Jag tänker: Kamma mig! Måla naglarna!
6. Äta ostarna från punkt ett tillsammans med maken samt mitt nya, piffiga yttre från punkt 5.

Vad tror ni? Jag tror: funkar.

Anonyma Dörrmattor

- Hej, jag heter Akan-Kakan och jag låter folk ge mig obefogat skäll utan att säga ifrån.

- Hej Akan-Kakan!

- Ja, välkomna då, som vi dörrmattor brukar säga.

Blogginspo = noll

Min blogginspiration just ju = noll. Är det ens nån som läser här längre, eller har ni gett upp? Någon tapper släkting som vill se bilder på kidsen kanske?

Det är ju inte så att ingenting händer, men det många saker i mitt huvud som inte riktigt är bloggningsbara. Och jag känner mig som en allmänt tråkig och humorlös person för tillfället. Men anyway, det är skolbyte på gång igen för dottern. Och december är en fullspäckad månad som vanligt, med uppträdanden, lucia och sånt.

Och jag tänker att nån gång snart kanske inspirationen återvänder. Kanske imorgon? Vem vet.

När man fyller 7

När man fyller 7 kan det hända att man får minecraft-grejer, lego och en sprillans ny ascool cykel (som stod i pannrummet). Man kan få välja gyros-pizza till kvällsmat och chokladtårta med ljus i, och få hänga en stund med favorit-mostern på kvällen.

Just precis detta hände Lillkillen idag, faktiskt. Tänka sig!

Och efter godnattsagan var han så ledsen så ledsen. För han "ville inte att idag redan skulle va slut".

Vardagsbloggen är tillbaka med besked

Mänga trogna läsare har hört av sig och sagt Din blogg är för glamourös, Akan-Kakan! Vi vill se mer av den riktiga Akan-Kakan, under den där tjusiga fasaden!

Okej, Akan-Kakan hör bön. Här är Vardagsbloggen del 15 av 100: Tandtråd!

Min egen tandtråd tog slut igår, så jag fick låna en sån där Plackers av maken. Alla verkar älska de där Plackersarna och tycka att det är så himla smidigt att slippa hålla i tråden själv, typ. Själv tycker jag de är rätt värdelösa. Fruktansvärt svårt att knö in dem mellan visdomständerna längst in. Känns som att man plötsligt fått världens största hand. Nä, tacka vet jag vanlig tandtråd!

Mitt yngsta barn kommer alltid att vara min bebis

- Mamma, jag ska aldrig sluta komma och sova hos dig på natten!
- Aldrig? Inte ens när du är 19 år och har skägg och farbror-röst?
- Hihi, jo, kanske då.

Älskade barn, du får komma och sova hos mig varenda natt hur länge du vill. Men när du blir för lång kanske vi får sätta in en extrasäng bredvid istället. Okej?

Grattis på mansdagen!

Äntligen är den här, internationella mansdagen! Den 19 november är dagen då vi ska uppmärksamma alla orättvisor män utsätts för!

Tänk till exempel hur många män som måste lida av att ha högre löner, att få adekvat sjukvård, att bli tagna på allvar jämnt och ständigt! Och tänk på alla stackars pojkar som måste gå i skolan i varenda land i världen medan deras systrar får vara hemma och slappa med lite hushållsarbete.

Själv trodde jag att alla dagar var internationella mansdagar (utom möjligen kvinnodagen 8 mars då), men tänk så fel jag hade!

Jo, nu börjar det ordna upp sig

Vardagsbloggen, del 14 av 100: Kaffe, min vän!

Kaffe - denna gudagåva till trötta Aka-Kakor. Min stackars trötta, trötta hjärna fick knappt ur sig en enda tanke imorse. Den förstod knappt att den ville ha kaffe ens. Men två starka koppar senare börjar det ordna upp sig! Man kanske tillochmed kan få något vettigt gjort idag?

Jul i vadåförnåt?!

Hahaha, alltså, jag dööööör åt detta!

Både åt Filadelfiakyrkans typsnittsmiss och åt kommentaren från Limhamns kyrka. Helt sant ju.

Ma vie en pistage

Vardagsbloggen, del 13 av 100: pistagenötter

Kanske inte en typisk måndagskväll, men jag har ensam utfodrat och nattat 2 st barn utan att tappa tålamodet en enda gång. Vi har tillochmed varit på bibblan och lånat nya böcker och barnen var typ hur gulliga som helst där. Lillkillen satt som en liten farbror med benen i kors i en soffa, helt uppslukad av nån bok han hittat, och jag dog söt-döden.

Så. Den här sortens kvällar kräver nåt slags firande. Vilket i detta fall innebär pistagenötter och Glee på netflix.

Socker = kärlek

Tydligen är man den bästa mamman i världen om man ger sina barn varm choklad med vispgrädde samt rostade mackor med honung till frukost. Visste ni det?

Mkt nöjd med min utmärkelse.

Carpe fucking diem

Avklarat:

3 av 7 middagar

2 av 7 middagsdiskar

2 av 7 nattningar av 2 st barn

2 av 4 lämningar på aktiviteter

153 av 278 tjatningar

Statistik saknas för tvätt, städning, övriga måltider, allmän uppassning samt medling i gräl av typen "hen slooog mej"/"men hen kallade mig för [harmlös kränkning]"

Gräsänka med två barn, så fruktansvärt tråkigt. Hushållsslav är vad man är. Mindfulness och "leva i nuet" kan gå och dö, jag har nedräkning tills den här slaveriveckan är slut.

Kvinnan som talar med tuppar

Jo, men det här blev ju en ganska fin lördagsmorgon trots allt. Uppe med tuppen och sånt.

Och med "trots allt" menar jag det här med att bli väckt av ett sparkande barn med vassa tånaglar klockan 05:30, och sedan inte kunna somna om pga tusen saker som snurrar i huvudet.

Och med "trots allt" menar jag även att mötas av ett kök som luktar lök och gamla tacos av diskberget från igår.

Men en köksröjning senare, fick jag fram en ren duk (ja, jag passade på att sortera linneskåpet också när jag ändå var i farten), en ny kopp te (den första blev kall, gissa varför!), några ljus, en bok och en soft spellista på spotify.

Så. Godmorgon!

Kvinnan som lyssnade på frukt

Vardagsbloggen, del 12: Storhandlar.

Jag vet inte riktigt varför, men de här apelsinerna talar till mig på något vis. Som att de ropar mitt namn.

Kopiator-poesi

Vardagsbild del 11 av 100: Kopiator-poesi

På mitt jobb har "Arkivet" jobbat mycket med radbrytningar och bildspråk, och har skapat ett litet stycke poesi vid kopieringsapparaten. Finstämt och tänkvärt.

Jag tycker särskilt om raderna 'som bara gått ifrån // och lämnat // en "sargad" maskin'. Man ömmar ju onekligen för den stackars sargade och övergivna maskinen. Eller är maskinen kanske en metafor? Vad tror ni? Diskutera i grupper om 4.

Saker man gör för sitt barn

Vardagsbild del 10 av 100: En armé av spindlar.

Ja, det är kanske inte en TYPISK vardagsbild, men vafasen. Om jag ska komma upp i hundra bilder nån gång måste jag nog lägga på ett kol.

Således: Tadaaa! Tretton stycken spindlar  av klubbor, piprensare och goggly-ögon tillverkade till sonens halloween-kalas på lördag. Vad gör man inte för sitt barn. (Och för att man är en pysseltönt som inte kan låta bli den här sortens projekt).

En annan vuxen person i mitt hushåll, jag säger inte vem, undrar varför man inte  bara kan "ha ett vaaanligt kalas", utan att "krångla till det så mycket".

Well, mitt svar är: vanligt kalas är tråkigt. Läskigt halloween-kalas med pynt och klubbspindlar och läskiga skattjakter är roligt.

Vardagsbloggen, del 9

Vardagsbloggen, del 9 av 100: Hjälpa dotter med hårtvätt över badkarskanten.

Hon kan ju själv egentligen. Men det är ju allt mer sällan man får hjälpa sin halvstora tjej med sånt här, så man är inte så nödbedd. Sen säger man att hårbalsamet måste sitta i ett par minuter, bara för att man ska få snacka en liten stund extra. Och då ser hon så söt ut med håret i knut att man bara måste ta ett kort. "Njaa, med MIN mobil i så fall" säger hon.

Bokslut Oktober

Oktober i nio glimtar:

Krakow, skånsk kultur i barnformat, hockey, kvällsfika med utklädda kids, halloween, barnfri höstlovsvecka som avslutades med Matnatt i Malmö samt frukostbuffé på café.

När man ser det såhär i koncentrerad form ser det ju rätt fint ut. Snudd på fånigt. Jag blir nästan lite irriterad själv på den där störiga människan som måste skryta om alla "härliga" saker hon hittar på. Herregud, ska jag inte baka cupcakes också snart?

Äsch, lite cava på vägen hem bara. Helt vanligt.

Vardagsbloggen, del 8 av 100: Lite tapas och cava på vägen hem.

På vägen hem från restaurang-runda på stan, that is. Helt vanligt. Sånt vi gör jämt och ständigt, faktiskt.

Morot i trikå

Vardagsbloggen, del 7 av 100: Lunchjogg i parken.

Trodde jag såg snygg och spänstig ut i mina tajts. Varför ser då mitt ben ut som en morot i trikå? Får inte ihop det alls faktiskt.

Winter is coming

Vardagsbloggen, del 6 av 100: Cykla hem.

Plötsligt blev det becksvart. Det här med vintertid och mörker, ska det verkligen vara nödvändigt?

Same procedure as every lördagsmorgon

Vardagsbloggen, del 5 av 100: Lördagsmorgon i baskethallen.

Dottern tränar, mamman dricker kaffe i termosmugg och småsnackar med andra basketföräldrar. Fin tradition.

Te med Dracula och Discohatten

Vardagsbloggen, del 4 av 100:

En helt vanlig torsdagskväll hos mig dricker man kvällsté med Dracula och Discohatten.

Akan-Kakan och Sisyfosdisken

Vardagsbloggen, del 3 av 100: Disken.

Ord kan inte beskriva hur tråkigt jag tycker det är att röja upp i köket. Och man kan ju inte röja upp en gång för alla och sen är det klart, nej, det kommer ju NY disk hela jädra tiden!

I vanliga fall har jag en make till det här tråkgörat (han tar disken, jag tar tvätten, se där en liten inblick!), men nu är han borta en hel vecka och jag måste rådda hela härligheten själv.

Death by disk. Finns det? I så fall ligger jag nog i riskzonen, för det här kan aldrig vara bra för hälsan.

Vardagsbloggen, del 2 av 100

Vardagsbloggen del 2: I mitt badrumsskåp.
Där står två parfymflaskor och känner sig kränkta.

Kränkta? undrar ni nu. Jo, är man världens dummaste mamma som skickar hem barnens kompisar, och tvingar dem att göra läxor istället. Då får man tydligen som straff att någon sprejar ens bästa parfymer ner i avloppet.

Ja, så en vanlig onsdagkväll hemma hos Akan-Kakan kan det hända att matteläxan blir gjord i tid och badrummet (och halva huset också för den delen) luktar ovanligt gott. Och dyrt.

Vardagsbloggen, del 1 av 100

Tänkte testa det här med vardagsbloggning i hundra bilder, a la Yllet.
Del 1 kommer här:

Övertalade sonen att vi skulle läsa den här gamla godingen från min barndom som godnattsaga. Dottern ville för en gångs skull också vara med, och sen var liksom idyllen total. Två barn som lyssnar andäktigt, sonen tvinnar mammans hår mellan fingrarna, en brasa sprakar i bakgrunden.

Har de här barnen nånsin bråkat och tjafsat? Nä, det tror jag verkligen inte. Har inget minne av det, faktiskt. När är jag blir gammal och sitter i en gungstol nånstans tänker jag i alla fall minnas det som att varje kväll var såhär.

Kämpa hjärnan, kämpa!

Nån gång kring lunch idag bestämde sig visst min hjärna för att gå i fredagskoma. Typiskt otur med tanke på att jag har en stor, viktig jobbgrej som måste-måste bli klar idag. Och det ska helst bli bra också.

Så jag väder mig direkt till dig nu, hjärnan:
Kämpa, kämpa nu, så får du socker! Om du ror den här jobbgrejen iland så lovar jag att köpa lite choklad i kiosken sen, okej? Och sen kan du sova hela helgen. Deal?

Jag vet vart Bernadette tog vägen

Läser just nu boken "Where'd you go, Bernadette?", och döm om min förvåning när svaret på frågan fanns på mitt nattygsbord:

Bernadette jobbar som hotellstäderska i Krakow!

Så, nu vet ni det.

When in Polen...

[På den polska restaurangen]

Jag: Har ni surkål?

Kyparen: Ja, självklart.

Jag: Utmärkt! Då tar jag det. Vad har ni som passar till surkålen?

Kyparen: Vi har [nåt polskt kött].

Jag: Det blir bra. Surkål och [polskt kött].

Övriga i mitt sällskap valde en annan approach och beställde helt enkelt in ett halvt kilo polsk fläsklägg.

Lite så vi jobbar här.

Utflykt i kategorin Svårbegripligt.

Gårdagens utflykt: Auschwitz.

Hur mycket jag än hört och läst om förintelsen kan jag inte ta in vidden av det hela. Jag brukar inte svära så ofta men FY FAN. Så jävla UTSTUDERAT allting var. Och samtidigt så mycket godtycklig ondska i det hela.

Man blir ganska trött av den sortens utflykt. Jag duschade av mig min au-Schwitz, och den ordvitsen var ungefär allt jag orkade med innan jag somnade som en sten klockan 22.

Vykort från Krakow

Hej!

Jag är i Krakow och gör succé med syster och far. Till exempel hade syrran hört talas om att man skulle dricka "piwo" med hallonsmak här. Det var visst nån sorts typisk polsk öl. Så vi gick in på en ölpub och frågade om de händelsevis hade "piwo". Eh, ja vi har många sorters piwo, sa servitören och såg ut som att vi var lite lagom bakom flötet.

En stund senare fick vi veta att piwo visst är det polska ordet för öl. Vi gick alltså in på en pub och frågade om de hade öl.

Ja, och nu inser jag att den här historien inte var lika hysteriskt rolig i bloggformat, men nu har jag knappat in hela skiten på mobilen, så då får den stå kvar.

Här är förresten lite bilder.

Lillkillens och mammans SUPERLÖRDAG!

Gissa vad det är för dag idag! Gissa, gissa!

Om ni gissar på "Lillkillens och mammans SUPERLÖRDAG" så gissar ni rätt! I och för sig var det kanske inte så svårt med tanke på titeln på det här inlägget, men ändå.

"Lillkillens och mammans SUPERLÖRDAG" har hittills inneburit:

1. Göra hemgjord nutella till frukost. Den blev smulig men asgod.
2. Spela GTA i pyjamas. För den som undrar är GTA ett tufft tv-spel där man stjäl bilar, kör runt och tuffar sig. Först försökte Lillkillen lära sin mamma spela, men sen bröt han ihop över att mamman var så värdelöst dålig.

Så vad gör man mer en superlördag? Vi tänkte kanske äta hamburgare, titta i leksaksaffärer, äta glass, ha hemmabio. Lite sånt. Men vi får se. Peppen är i alla fall på topp, världen är vårt ostron, etc, etc.

Vi hörs!

Att vara tantig med stil

Jag matchar såklart stickning och nagellack. Något annat vore otänkbart. Men vad jag är lite osäker på är huruvida jag borde målat varannan nagel gul?

Mvh,

Orolig

Mina bröst är som svalor som häckar?

Kul grej:

Cyklade till jobbet i träningskläder, med dagens riktiga kläder i en påse. Glömde bh.

Mina alternativ nu:

1. Sporttopp under klänningen

2. Fristajla

3. Träningskläder hela dagen. Med klackskor.

Lutar åt alternativ 2.

Skitgrannar

Tycker ni att det är vidrigt att Sverigedemokraterna fått 12,9% av rösterna till riksdagsvalet?

I mitt valdistrikt har 16,8% röstat på dem. Det är mer än var sjätte person. Och det är liksom inte så många stackars långtidsarbetslösa, lågutbildade män i utanförskap här i krokarna, som röstat brunt i desperation. Det är rätt välmående villakvarter, om man säger så.

Fy fasen vad ledsen man blir.

Manlig förkylning botas bäst med sprit

Asså, jag har blivit så in i norden förkyld i näsan. Det är liksom ingen vanlig förkylning, det är en MANLIG förkylning.

Så nu är det jag som går till barskåpet och svänger ihop min bästa kuckelimuck-medicin: Irish coffee.

En gång när jag var förkyld gjorde jag en dunder-irish-coffee, och vips var jag frisk. En annan gång gjorde jag i och för sig samma medicin till en förkyld kompis på besök, och då fick hon lunginflammation. Så det kan tydligen vara lite olika det där.

Well, well, jag tar väl risken ändå.

Alla pärons moder

Hej Bullen!

På mitt päronträd växer det helt sjukt stora päron. Borde jag vara orolig? Har päronträdet fått någon hormonstörning eller så? Kanske päron-akromegali, finns det?

Att vabba ett ganska stort barn

Starta en film på Netflix.

Klart.

Mina svärföräldrar är snällare än dina svärföräldrar

När maken kom hem från en tur till sina föräldrar hade han med sig en stor påse kantareller. Rensade och klara. Bara att steka och äta, liksom. Kanske den bästa presenten jag har fått någonsin!

Bästa ätbara presenten i alla fall, lätt!