A real pain in the trädgårdsland

Tänkte just skriva ett kort inlägg om hur pigg man kan bli av att gräva i trädgården. Man kan komma hem dödstrött efter jobbet, och egentligen helst vilja slänga sig på soffan, men när man tvingar sig ut i trädgården en stund blir man så pigg som aldrig den!

Nåt sånt tänkte jag alltså skriva. Men det var innan jag upptäckte att jag fått fyra kliande myggbett på rumpan.

Mvh,
Skinkklådan
(Haha, fattar ni? Skink-klåda! Som maträtten skink-låda alltså! Hahaha, vad får jag allt ifrån?)

Här har jag lagt in en bild på ett helt annat trädgårdsland än mitt. Med mycket sämre biologisk mångfald, tex.

Kurre-kurre-kurre, nu dansar Rönnerdal

På andra sidan jobbkorridoren sitter ett gäng som hör till en annan avdelning. Jag känner inte dem, vet inte vad de heter, men en av dem har den senaste kvarten visslat på en strof från Sjösalavals. Om och om igen, samma strof, och dessutom visslar hen både rysligt falskt och fel! Jag blir TOKIG!

Snart är det jag som kurre-kurre-kurre-dansar över dit och gör nåt åt saken!

Hashtag Välorganiserad

Kl 21:40 - Visstfasen! Sonen ska ju ha matsäck med till skolan imorgon.

Eller, jag menar... Det var så här jag planerat det! Steka pannkakor kl 22. Bästa tiden. Efter joggingtur, före dusch. Inga konstigheter.

Ni kan aldrig ana vad som finns mellan hägg och syren!

Spaning från gårdagens cykeltur hem från jobbet:

1. Hägg

2. Syren

Mellan hägg och syren, den klassiska definitionen av naturens allra finaste och bästa. Rent geografiskt kan jag dock berätta att det som ligger mellan hägg och syren är soptippen. I alla fall mellan de här exemplaren av hägg och syren.

PS Min rubriksättare har inspirerats lite av klick-journalistiken. Funkade det? Blev ni sugna på att läsa mer? Klickade ni?

Jag och min trapezius tackar för oss

All work an no play gör Akan till en trött Kakan. Med en höger trapezius i kramp. Men det var det LÄTT värt, för hur jäkla skönt är det inte när man lyckas bli klar med ett segt, problemfyllt gammalt projekt. Lycka i en liten ask, säger jag bara.

Över och ut från mig och min trapezius.

 

Akan-Kakan, nu med doft av kaviar!

Innan jag stack till jobbet imorse gav jag Lillkillen en hejdå-kram där han satt och åt frukost. Och Lillkillen gjorde som vanligt sin grej, dvs tog tag i min fläta och gosade in ansiktet i den. Ansiktet som han just ätit kaviarsmörgås med.

Om någon undrar kan jag tillägga följande: Kaviar = god smak på smörgås, mindre god doft i hår. Bara så ni vet.