Jag brukar undvika att skriva för personligt om mina barn nu när de är såpass stora, men detta är ganska allmängiltigt så jag tänker skriva det ändå.
Lilltjejen bytte skola för ett halvår sen, och har inte trivts helt hundra i nya klassen. Inget jätteallvarligt egentligen, hon hittade nya kompisar meddetsamma och ingen har varit dum eller så. Och det har varit svårt att formulera
varför hon inte trivts eller
på vilket sätt det inte varit bra.
Så helt nyligen bestämde vi till slut att hon skulle byta tillbaka till gamla skolan, där klasserna splittrats och hon skulle få gå med ett par av de bästa kompisarna från gamla klassen. Igår var hon och hälsade på denna "nya-nya" klass hela dagen, och på kvällen berättade hon lite om de blivande klasskompisarna:
"...och hon är jätterolig, hon är typ klassens clown!"
Varpå jag frågar, trots att jag nog kunde gissa svaret:
"Och vem är klassens clown i den klass du går i nu då?"
Lilltjejen tittar på mig som att jag är knäpp i huvudet.
"Eeh, INGEN! Det är ingen som vågar!"
Ja, jag tror att vi slog huvudet på spiken där. En klass där ingen vågar skoja är ingen rolig klass att gå i.