#läserjustnu

Nej, jag tänker inte ens visa vad det är för bok jag läser. Det är ren och skär underhållningslitteratur, inget spår av fint tecknade personporträtt eller intellektuell stimulans. Men det är spännande, lite kul, och sidorna vänder sig själva.

Detta är alltså tredje inlägget på Kulturkollos sommartema.

Kramkalas -check!

Så, nu har jag fått tusen kramar och pussar samt en blombukett. Och framförallt har jag fått kottarna tillbaka. Fint så.

Kom hem nu, kottarna!

Nu har de där två kottarna jag har varit på sommarkollo hos farmor och farfar ända sen i söndags. Det motsvarar ungefär ett halvår i mamma-längt-år. Och inte vill de prata i telefonen med sin mamma fem gånger om dagen heller, utan tydligen "stör" jag dem i deras mycket viktiga film-tittande med kusinerna och annat.

Så nu får det vara nog. Imorgon bitti är det jag som åker och hämtar hem dem! Och jag tänker inte nöja mig med mindre än TVÅ jättejättehårda kramar.

#omläsning

Jag har faktiskt aldrig läst om någon bok. Ingen vuxenlitteratur i alla fall. Tiden räcker ju inte ens till för att läsa alla de böcker jag vill! Att då lägga tid på att läsa nåt jag redan läst förut. Nä.

Undantaget är såklart barnböcker. När jag var liten plöjde jag "Det blåser på månen", "Momo eller kampen om tiden" och ett gäng andra favoriter gång efter gång. Och nu kan man tvinga sina barn att höra på samma böcker. Det är lite som att hälsa på hos en gammal vän. Fint.

Detta är alltså andra inlägget på Kulturkollos sommartema.

#semester

Semester bor inte här.

Men tydligen en törstig person (hallå, två koppar och två glas??). Som verkar "kreativ" med sina pappershögar.

Detta är alltså första inlägget på Kulturkollos sommartema.

#sommarlov med kulturkollo

Jag vet ju att bloggutmaningar och liknande inte är min paradgren, men jag hittade detta sommar-tema hos Kulturkollo via Yllet, och tänkte att det verkade kul!

Ett kort inlägg per dag på ett tema. Hur många tror ni jag klarar? Tio? Kanske femton? Våga vinn, säger jag, och siktar på varannan i snitt. Nu kör vi!

Här är orden:

Meddelande till Luther

Ett tillägg, ifall Luther skulle läsa föregående inlägg om mina 9 timmar ensam hemma:

Jag har även kört två maskiner tvätt, vikt en hel hög ren tvätt, bytt handdukar, bäddat rent, plockat upp leksaker och bråte samt fixat med blommor.

Bockar av den ena viktigheten efter den andra

Maken skjutsar barnen till deras "sommarkollo" hos farmor och farfar i Småland, och jag stannar hemma för att få en massa viktiga saker gjorda.

Hittills har jag:
Läst ut min bok
Druckit kaffe
Beställt en massa billiga pocketböcker på internet
Bloggat

Och nu ska jag strax ut och springa en långrunda. Härligt att kunna bocka av så många punkter på att göra-listan!

#Produktiv

Kaffe i uterummet - check!

Detta eviga kalasande

Fest, fest, fest, jämnt, jämnt, jämnt... Nu har det kalasats varenda dag i flera veckor, det är nästan så att man blir kalas-utbränd. (OBS: Skämt. Det är jätteroligt med kalas.)

Först hade vi sommarlovskalas med 18 vuxna och 19 barn i lördags, med flaggspel, grillad korv, glass och allt sånt. Festligt som tusan från klockan 15 till 23, typ.

Dagen efter hade vi kompisar över på grillning. Och hela veckan har jag sedan kalasat på jobbet pga kollega som går i pension.

Och gissa vad som hände sen? Ja, just det! Midsommarafton! Men ett gäng vuxna och barn här hemma, och sill och grill och marängsviss. Fast inte samtidigt, förstås.

Det är nästan så att man börjar få lite abstinens nu. Flera timmar utan att det kommer gäster! Ingen som ger mig blommor! Ingen som säger "oh, vilka goda muffins du bakat!". Lite trist när man tänker på det, faktiskt.

Titta, här hänger vimplarna alldeles ensamma och ledsna, utan en endaste gäst under.

This too shall pass...

Det kommer att finnas en framtid när detta är över. Kämpa, Akan-Kakan, kämpa!

PS Har ni sett mitt hår? Ni kan gärna fantisera kring hur många flaskor svindyrt medel det går åt. Samt hur snabbt och smidigt det går att kamma igenom med fintandad kam.

Inte bitter, men...

Har sovit alldeles för lite på sistone, och såg sjukt mycket fram emot dagens sovfest: En timmes sovmorgon pga barnens skolavslutning.

En timme FÖRE normal uppstigning, dvs 05:20, väcks jag av att någon lyssnar på Astrid Lindgren-sagor, skithögt. Ett barn har tydligen vaknat till och bestämt sig för att gå och lägga sig i rummet bredvid mitt, och hen måste tydligen höra sagor på hög volym för att kunna somna.

Lite konstigt det där, för jag funkar nämligen lite tvärtom.

Master of the flaggspel

Hej, detta är den envisa gamla geten som talar. Jag bytte klister-sort och tänkte ut en strategi för vimpelklistrandet, och tadaa! Inte färdig än, men jag tänker ändå utropa HA!! Seger!!

En tisdag levererar

Vad gör man när ens frisör inte har några kvälls- eller helgtider på den här sidan semestern? Och man har en massa att styra med inför helgen?

Man tar ledigt. Man fixar grejer i lugn och ro. Man går till frisören, blir snygg, dricker  kaffe och läser bok.

Mycket nöjd med vad den här tisdagen levererat hittills.

 

Mindre nöjd med att tisdagen nu levererar  ösregn lagom tills den planerade brännbollsmatchen med dotterns klass, dock.

Pysselprojekt vi minns

Jag fick för mig att det kunde vara festligt med ett flaggspel till trädgårdsfesten vi ska ha på lördag. En massa vimplar på ett snöre kors och tvärs i hela trädgården.

Så jag frågade internet, och internet berättade att det var faktiskt väldigt enkelt att göra vimplar av vaxduk, som man bara limmade ihop på en tvättlina. Tjipp-tjopp, så var det klart!

Jo, tjena. Klippa ut 70 dubbla trianglar i vaxduk var inga problem, men att limma på fanskapen på tvättlinan visade sig vara mindre enkelt. Har man för lite klister sugs det upp av luddet på vaxdukens baksida och fäster inte. Har man för mycket rinner det ut och blir klisterkladdinferno av alltihop.

För att inte nämna att tvättlinan är stel, korvig och inte särskilt tillmötesgående alls. Just nu hänger några meter lina knutet tvärs över uterummet. Hur det ska gå till när jag måste fortsätta på nästa bit har jag ingen aning om, för knyta lina med vimplar på kommer inte funka.

Tur man är envis som en gammal get. (Eller är det tur, förresten? Man hade kanske kunnat göra något annat med alla de där timmarna man lagt på envishet?)

Så vad är då lärdomen av detta? Lita inte på internet när det säger att något är enkelt.

A real pain in the trädgårdsland

Tänkte just skriva ett kort inlägg om hur pigg man kan bli av att gräva i trädgården. Man kan komma hem dödstrött efter jobbet, och egentligen helst vilja slänga sig på soffan, men när man tvingar sig ut i trädgården en stund blir man så pigg som aldrig den!

Nåt sånt tänkte jag alltså skriva. Men det var innan jag upptäckte att jag fått fyra kliande myggbett på rumpan.

Mvh,
Skinkklådan
(Haha, fattar ni? Skink-klåda! Som maträtten skink-låda alltså! Hahaha, vad får jag allt ifrån?)

Här har jag lagt in en bild på ett helt annat trädgårdsland än mitt. Med mycket sämre biologisk mångfald, tex.

Kurre-kurre-kurre, nu dansar Rönnerdal

På andra sidan jobbkorridoren sitter ett gäng som hör till en annan avdelning. Jag känner inte dem, vet inte vad de heter, men en av dem har den senaste kvarten visslat på en strof från Sjösalavals. Om och om igen, samma strof, och dessutom visslar hen både rysligt falskt och fel! Jag blir TOKIG!

Snart är det jag som kurre-kurre-kurre-dansar över dit och gör nåt åt saken!

Hashtag Välorganiserad

Kl 21:40 - Visstfasen! Sonen ska ju ha matsäck med till skolan imorgon.

Eller, jag menar... Det var så här jag planerat det! Steka pannkakor kl 22. Bästa tiden. Efter joggingtur, före dusch. Inga konstigheter.

Ni kan aldrig ana vad som finns mellan hägg och syren!

Spaning från gårdagens cykeltur hem från jobbet:

1. Hägg

2. Syren

Mellan hägg och syren, den klassiska definitionen av naturens allra finaste och bästa. Rent geografiskt kan jag dock berätta att det som ligger mellan hägg och syren är soptippen. I alla fall mellan de här exemplaren av hägg och syren.

PS Min rubriksättare har inspirerats lite av klick-journalistiken. Funkade det? Blev ni sugna på att läsa mer? Klickade ni?

Jag och min trapezius tackar för oss

All work an no play gör Akan till en trött Kakan. Med en höger trapezius i kramp. Men det var det LÄTT värt, för hur jäkla skönt är det inte när man lyckas bli klar med ett segt, problemfyllt gammalt projekt. Lycka i en liten ask, säger jag bara.

Över och ut från mig och min trapezius.

 

Akan-Kakan, nu med doft av kaviar!

Innan jag stack till jobbet imorse gav jag Lillkillen en hejdå-kram där han satt och åt frukost. Och Lillkillen gjorde som vanligt sin grej, dvs tog tag i min fläta och gosade in ansiktet i den. Ansiktet som han just ätit kaviarsmörgås med.

Om någon undrar kan jag tillägga följande: Kaviar = god smak på smörgås, mindre god doft i hår. Bara så ni vet.