Shit bland Hermeliner

Ibland kan ju barn lära sig saker av film, böcker eller TV-program. Ibland är det bra saker, som till exempel alfabetet. Ibland är det mindre bra saker. Till exempel: i ungefär ett halvår röt vår (då söta lilla 2-åriga) dotter "jääävlar" varje gång hon tappade något. Väldigt festligt. Särskilt när vi hade gäster. Det visade sig att hon lärt sig ordet i en film. Bert, närmare bestämt.

Idag var det skapligt nära att hon tog till sig ytterligare ett "färgstarkt" uttryck. Fast den här gången hade jag inte kunnat skylla på TV.

På väg ut med soporna ställde jag ner påsen i hallen, som såklart välte och nån oidentifierad sörja rann ut över golvet. Och *ähum* jag råkade väl säga nåt i stil med *ähum* shit, shit, shit. Lilltjejen fattade genast att det här var ett spännande uttryck, som man använder vid mycket speciella tillfällen. Tjitt, tjitt, tjittsan! utropade hon glatt. Jag höll snabbt med henne: Hehe, just det ja. Som Hermelin säger. Tjittsan! *

Jag kan alltså tacka Plupp och hans kompis Hermelin för att släkten slipper höra en 4-åring vråla shit, shit, shit vid julmiddagen.

Tack, Plupp. Tack.

* För er som inte känner till det blåhåriga trollet Plupp, så kan jag berätta att han har en kompis som heter Hermelin, som brukar säga just "Tjitt, tjittsan" titt som tätt. Det är hans catch phrase, skulle man kunna säga.