Vi ska förresten få en bebis

Kolla här då! Är inte detta det sötaste som nånsin gått på fyra ben? Helt ärligt alltså?

I början av juni hämtar vi vår bebis. Måste säga att detta var den bästa graviditeten nånsin. Och needless to say, vi är ganska peppade över detta.

Stoppa snusket i klädbutikerna!

Det här med att lappen på nyköpta Lindex-kläder hålls fast med en säkerhetsnål som ser ut som en liten, liten gyllene penis, är det en slump? Är det ett konstprojekt, finns här nån symbolik?

Don't drink and klipp, kids

Nu har jag ju inte bloggat på ca ett år, så vänta er inga underverk här. Men jag tänkte ändå bjuda på en liten glimt av mitt amazing liv. Håll i er, nu kör vi.

Fredagstrött morsa unnar sig ett glas vin. Kommer sedan på att sonens hår måste klippas. Och jag menar MÅSTE klippas. Det har skjutits upp i typ månader pga att han hatar att klippa håret. Och han vill såklart ha en ny frisyr med lång lugg. Det är inte den frisyr som den fredagströtta morsan kan, men hey, fredagströttma plus vinglas betyder tydligen hybris.

En liten stunds slumpmässigt klippande konstaterar jag att det blev Så Jäkla Snyggt och jag har eventuellt en ny karriär som modefrisör framför mig. Gör några v-tecken pga 1. Gjort snyggt barn, och 2. Klippt skitcool frisyr på barnet. Knäpper några foton för att föreviga och... oh well...

Jag besparar er framifrån-bilden på en skitsur son som gör en helt annan gest än v-tecknet. En arg gest med färre fingrar... Och jag konstaterar att jag får jämna till det där sneda tufset en annan dag.

Men sonens hår är inte för långt längre i alla fall, så att eeh... Bägaren är halvfull?

Hej Bloggis!

Hur mår du, lille vän? Ibland saknar jag dig lite, måste jag erkänna.

Jag läser fortfarande andra bloggar, även om jag är usel på att kommentera. Och ännu sämre på att blogga själv, uppenbarligen.

Har du saknat mig, bloggis? *fiskar efter trugande*

Du kan aldrig ana vad som hänt i mitt liv! *tar till klick-journalistiken också*

Come on, vogue!

Fördel med mitt nya jobb:

Man får ha coolt headset och kan leka Madonna.

Kort rapport

Hej internet!

Jag försökte ju börja blogga igen härförleden, men tappade liksom farten. Det var liksom mer av en kommunikation förr, eller? Man var ett gäng som läste varandras bloggar och kommenterade, och det kändes som ett snack som gick av bara farten. Nuförtiden går det trögare med få eller inga kommentarer, och jag velar lite om huruvida det är värt att fortsätta eller ej.

Oh well. Om någon undrar över vad jag hittat på den senaste tiden så är dessa de viktigaste händelserna:
1.  Vi varit på kryssning i Karibien. Det var helt fabulous, förutom att dottern fick öroninflammation och därmed badförbud.
2. Jag började på nya jobbet i tisdags. Folk verkar supertrevliga och jag är peppad som tusan.

Hej svejs.

När cykling blev en extrem vintersport

Ishalka och snöstorm. Jag var ganska ensam på cykelvägen till jobbet idag, kan man säga.

Den väg som i vanliga fall tar 30 minuter att cykla tog idag en hel frickin' timme! Visserligen med kort stopp för inköp av frallor till jobbet men ändå, säkert 50 minuters cykling.

"Du har snö på huvudet" sa kollegorna när jag dråsade in på morgonmötet och tog av mig hjälmen. Det var alltså den snö som kilat sig in under hjälmen och lagt sig som sjok på hjässan.

Nu, efter tre koppar kaffe sitter jag vid skrivbordet och känner mig rätt mör. Lite som att jag vintersportat hela dagen, och bara vill däcka i soffan i min fjällstuga. Tyvärr är det lite ont om soffor på kontoret. Här finns bara stol, skrivbord och jobba-jobba-jo-obba. Så jag gör väl det då.

Akan-Kakan sportar en ny vinter-look på morgonmötet. Hon har snöboll i sitt håår...

Kulturfamiljen strikes again

Ser ni pricken där längst bak i mitten på stora scenen? Det är min prick!

Lillkillens klass har varit med i kulturprojekt och får sjunga i nya konserthuset. Sonen är sprallig och mamman stolt.

Bombs away

Idag släppte jag bomben. Dvs berättade för kollegorna att jag ska sluta. Mina fina kollegor, alltså. Även om jag är peppad inför nya jobbet är det ju inte helt utan vemod, detta.

Produktiviteten bor inte här idag

Vi får en bonusdag på jullovet idag eftersom Lillkillens fritids är stängt. Och man kan väl inte direkt säga att produktiviteten slagit i taket.

Klockan är nu halv elva, och detta är vad jag uträttat:

• Väckt dottern och skickat iväg henne till skolan
• Fixat frukost till mig själv och sonen
• Fått sonen att klä på sig och borsta tänder
• Druckit kaffe
• Läst internet

Joråsåatteee....

Planen för den närmsta framtiden är att klä på mig och borsta tänderna.

Mvh,

Lägger ribban lågt

Farväl, fultomtar!

Vi verkar vara de sista som har julpyntet kvar, och om vissa i familjen finge bestämma skulle det vara fram till påska. Men nu får inte vissa i familjen bestämma, för jag kan inte hålla mig längre. Jag smygrensar medan de kollar på lördagsfilm. Adjö, fultomtar! Ner i lådan med er, vi ses i december!

Max på kulturskalan!

Sådärja, nu har vi kulturat oss! Hela familjen på teaterföreställning om grekisk mytologi. Borde inte det slå i taket på kulturmätaren, så säg?

Jag konstaterade två saker:
1. Ett lejon vid entrén såg ut som August Strindberg. Coincidence? I think not! (Nu funderar jag bara på vem hästen bredvid skulle föreställa, Lars Norén kanske?).

2. Vissa stackars barn har ingen humor. Flera gånger under föreställningen (som var av typen där publiken uppmuntras interagera med skådespelarna ibland) var det ungar som upprört ropade "Du ljuger!" eller "Sluta ljug!" när skådespelarna skojade och spelade upp någon absurd scen. Stackars barn, har de aldrig varit med om att någon skojat på det viset förut? Ingen som larvat sig och uttryckt någon form av absurd humor? Håhå, jaja. Det är synd om människobarnen.

Lejon-Strindberg.

Utsikten från det här soffhörnet blev just ÄNNU bättre

Aaaah... Vin, ost, charkisar... Och en gitarrtönt. Nu är min fredag fulländad.

Äntligen börjar man kunna få lite nytta av de där ungarna

Ligger och fryser under en filt i soffan och vill inte för allt i världen kliva upp. Sån himla tur att jag kunde casha in lite gentjänster från de där ungarna jag har! (Jag ligger lite på plus såhär efter spädbarns- och småbarnsåren, om man så säger). Det ena rara lilla barnet kom hit med ljus, som hon tände åt mig, och efter en stund kom det andra dito barnet och sänkte spjället i brasan. Aaah! Nu är det bara ett glas rödvin som fattas, men det går ju inte att be barnen om, så jag får väl klara mig ändå.

Utsikt från ett soffhörn.

Ack så sant

Jo, så kan det väl vara, men vadå? Det säger väl inget om kvalitéten, va? Nä, just det. Där fick du så att du teg, stolpen.

Tror jag.

Drömåret 2016

Jag har inga nyårslöften eller så, men drömmar och förhoppningar kan man ju ha. Jag tänker att 2016 ska bli året då jag:

• Läser ännu fler bra böcker.
• Springer ännu mer. Inte nödvändigtvis så fort, men jag vill springa längre och oftare.
• Kickar äss på nya jobbet. Eller i alla fall klarar det hyfsat bra.
• Disponerar min tid bättre. Planerar in det som är viktigt (typ träning, kompisträffar, roliga familjeaktiviteter), och gör mindre av det som inte är viktigt (typ fippla med telefonen).

Ni då? (Om det fortfarande finns någon som läser här, alltså?)


Jag illustrerar detta inlägg med några vackra och inspirerande bilder och citat. Håll i er, för nu blir det åka av!

2015 - en tillbakablick

Himla synd att jag bloggat så lite under 2015, det blir ju mycket svårare att sammanfatta året då. Jag får kanske jobba lite med det så kallade minnet.

2015 var året då jag:

1. Läste fler böcker än nånsin. 30 skönlitterära böcker, plus lite barnböcker, facklitteratur och snyggböcker om mat, hälsa, blommor och annat.
   Bäst betyg fick följande böcker: Egenmäktigt förfarande, Stål, Här ligger jag och blöder, När man skjuter arbetare, Steglitsan, En man som heter Ove, Little Bee, You had me at hello, Himlen börjar här, Nattens cirkus samt Eleanor & Park.

   

   Illustrerar detta med min sommarhög. Hann bara läsa hälften av dem, men så får man göra när man har en blogg.

2. Sprang mer än nånsin. 500 km på 365 dagar var målet, och det klarade jag redan efter 317 dagar. Sjukt nöjd över detta.
   
3. Åkte till Dublin. Mysig stad, gott kaffe.
   
4. Ordnade sommarlovsfest, inklusive korvbuffé och hempysslat flaggspel av vaxduk.
   
5. Skaffade ett nytt jobb! Efter tre långa telefonintervjuer blev det först "Nej, tyvärr, tjänsten har tillsatts internt". Samma företag hörde sen av sig och frågade om jag var intresserad av en annan (roligare) tjänst, och efter en riktig intervju blev det sedan "Alltså, det var ett jättesvårt beslut och vi önskar verkligen att vi kunde anställa två personer, men tyvärr...". Och någon månad senare: "Hej, vi kan anställa en till nu, vill du ha jobbet?"

Ja, ganska nöjd med 2015 ändå, när man ser på det såhär.

Honey, I'm home!

Hej Bloggen!

Hur mår du? Har du saknat mig? Jag har nog saknat dig lite grann, tror jag. Smyger igång bloggåret 2016 lite försiktigt så här.

Hej hej! *vink-emoji, smajly*

Morgonstund har te i mund

Fördel med att klockan slår om till halv fem: det gills som morgon! Man kan alltså sluta vrida sig i sängen och ge upp det där med att försöka somna om.

Ha! Där fick du allt, sömnlöshet! Nu är det faktiskt morgon, och jag tänker gå upp och famna livet och sånt. Jag har redan hunnit göra te och betala en räkning, till exempel.

Så, godmorgon!

Hashtag Lördagsmys

När man fikar med sina halvstora barn:

Barnen får varsin stor muffin, som de hinner trycka i sig medan jag väntar på min kaffe. Sen sticker dottern iväg och ska "bara gå in på Bodyshop lite". Och jag blir kvar med iPad-killen.

Rätt fint ändå.