Måltider. Källa till evigt tjat och tjafs. Inte sällan toppat med lite hederligt skrik och dörrsmällande. Jag vill ju inte hänga ut någon i bloggen eller så, men vissa familjemedlemmar har haft lite svårt att tillämpa allmän hyfs vid matbordet. Jag kände mig därför tvungen att upprätta några enkla regler.
Eftersom läskunnigheten är begränsad hos en stor del av målgruppen har jag kompletterat varje punkt med en liten illustration. Se så pedagogiskt!
Men det slutar inte där! Nej, nej. Vi har även ordnat med varsin glasburk till personerna i fråga. Märkt med namn samt med olikfärgade band som personerna själva fick välja.
Om man lyckas följa de grundläggande måltidsreglerna får man sedan en glaskula i sin burk. När burken är full gör vi nåt kul. Typ bio eller nån utflykt.
Jag vill inte ropa hej i förtid eller så, men kolla noga på bilden ovan. Varsin glaskula i burken! När lördagens middag intogs satt samtliga familjemedlemmar fint på stolen, åt med bestick, och ingen sa att maten var äcklig! Istället sa vi saker som:
- Åh, vilken trevlig musik!
- Och vilken trevlig middag vi har!
- Vilket trevligt kött!
- Vilken trevlig saft!
Sammanfattningsvis kan det nog sägas vara den trevligaste måltid vi intagit på cirka 6 år.
Inte för att skryta eller så, men det kan vara så att jag är ett geni.
14 kommentarer:
måste. genast. härma.
Och geni-mamman får köpa sig en fin present också?
Lömskt. Smart. I like!
Frida: Värt ett försök i alla fall!
Miss UD: Det var faktiskt en mycket bra idé"! Du är kanske också ett geni?
Kominken: Vem hade anat att positiv feedback skulle funka?
Mycket smart, jag har en liknande variant för morgonrutinerna men det verkar som att det kommer att behövas en för middagarna också snart.
FANTASTISKT!
Här hemma går det oftast okej (men vi har ju bara en)... oftast.
Han måste även ta bort tallriken efter sig.
Karin: Känns som man skulle vilja tillämpa det på allting, men jag törs inte riktigt. I så fall blir man antingen Supernanny, eller så tröttnar de, tänker jag.
Minna: Ååh, ta bort tallriken... Jag kan ju bara drömma om så väluppfostrade barn. *Mantrar: Jag väljer mina strider, jag väljer mina strider*
Du är ett geni!
Bra bra bra!
Ska genast göra som du!!
Eva: Än så länge funkar det bra, så jag är beredd att hålla med! ;)
Miasvardag: Lycka till!
Haha, det är ju fantastiskt! Hur små/stora är barnen?
Tina: 3 och 6. Glaskulepedagogiken funkar på båda, än så länge!
Jag kommer kopiera.
Linda: Lycka till!
Skicka en kommentar