Utan Lillfia försmäktar jag i detta hus

Så vi testade det här med att lägga ut omhändertagandet av dottern på entreprenad. Hon och kusinen ska vara hos farmor och farfar hela höstlovet.

I teorin skulle det kunna betyda att man har en supersoft vecka med bara ett barn. Kvalitetstid och egentid och, ...ja, en massa tid helt enkelt.

Men inte helt otippat sitter jag här och längtar halvt ihjäl mig efter den där Lillfian. Och inte helt otippat verkar hon ha the time of her life, och har inte ens tid att prata i telefon med någon himla tråkig förälder som bara ringer varenda dag.

Buhuu, stackars mig. Så nu har jag bestämt att mina barn aldrig får flytta hemifrån. Faktiskt.