Det är märkligt. Hur otroligt, fruktansvärt dödstrött jag än kan vara efter jobbet, och hur plågsamt det kan vara att hålla sig vaken, laga mat, medla i barngräl... När jag sen tvingar mig själv ut till trädgårdslandet tar det cirka två minuter innan jag är världens mest harmoniska människa, som fridsamt orkar rensa ogräs och binda upp sockerärter hur länge som helst.
Han hade nog en poäng ändå, den där Candide.
2 kommentarer:
Magiskt. Jag känner att jag behöver ett trädgårdarnas, nu! Harmoni...
Mellanbarnet: Trädgårdsland = guds gåva till sinnesfriden! (Eller heter FÖR sinnesfriden kanske? Guds gåva till, ja whatever. Du fattar.)
Skicka en kommentar