Barnkalas, är det bara jag som tycker att det är lite av en nära-döden-upplevelse?
I går förmiddags stod jag utanför det här bygget, tog ett djupt andetag och stålsatte mig inför kalas med 10 st sexåringar:
Sen följde två och en halv timmes nervöst letande efter uppspelta barn på ett enormt lekland. Jag var skitnervös hela tiden. Men när kalaset var slut lyckades vi ändå hitta lika många som vi bjudit, och ingen allvarlig kroppsskada hade uppstått, så jag betraktar det som succé.
Arrr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar