Lilltjejen har börjat spela gitarr (vilket i sig är så himla roligt att det förtjänar ett eget inlägg, men nu är det för sent för det), men hennes lektion ligger så tidigt på eftermiddagen att vi inte kan följa henne dit. Alltså får hon en dag i veckan gå hem själv direkt efter skolan (en kilometers promenad, bärandes på skolväska och gympapåse), låsa upp, larma av, byta ut skolväska mot gitarr, äta snabbt mellis, och gå till gitarrlektionen. Och hon har alltså fått en egen hemnyckel.
Fattar ni storheten i detta?! Det är för övrigt oklart vilket hon tycker är roligast, att få spela gitarr eller att ha fått en egen nyckel.
Förra veckan var första dagen hon genomförde proceduren. Jag hade drömt stressdrömmar hela natten, och när klockan närmade sig gitarr-dags satt jag minst sagt som på nålar på jobbet. Tio minuter efter att skolan slutat ringer hon och meddelar att hon är klar och sitter utanför gitarrlokalen och väntar. Och när jag frågar hur sjutton hon hann allt det på bara tio minuter svarar hon glatt "jag sprang och skuttade!"
Hon sprang och skuttade alltså en kilometer med väska och gympapåse, och tydligen hade hon även hoppat glädjehopp och klappat händer när larmet var avstängt. Hon verkar ju inte direkt tycka det är jobbigt med allt detta nya ansvar, i alla fall. Och jag kanske kan lägga ner det där med att stressa upp mig över att hon ska klara nya saker på egen hand.
6 kommentarer:
Det där är sjukt stort. Har ungarna fortfarande nyckeln i en pastellfärgad telefonsladd (med plastkarbin) runt halsen? /Hille
Inte Lilltjejen längre... Stora tjejen! Jösses...
Ha ha :-D Så härligt, vilken fantastisk insikt! :-)
Hille: Hade du din telefonsladd som halsband?! Jag hade min knäppt i en hälla i jeansen och nyckeln i fickan. Nuförtiden tror jag kidsen har ett reklam-nyckelband (såna där man får gratis titt som tätt) runt halsen. Lilltjejen byter mellan Mio och Lufthansa, tror jag.
Majsantussen: Nej, endera dan flyttar hon väl hemifrån! Buhuu... =(
Teapot: Jo, det är väl så det ska vara, antar jag. Att barn lär sig fixa saker på egen hand. Och deras föräldrar lär sig hantera det.
Å, vad gulligt att hoppa och skutta hem!!
Jag hade min nyckel i ett resårband som satt fast i byxhällan och själva nyckeln i fickan. Minns det så väl! :-)
Oh! Jag som bor med en elvaåring heltid minns när hon tog bussen till Liseberg själv och gick hela vägen till dansen.. Då ringde hon mig på jobbet och berättade varje gång.
Stor tjej du har!
Skicka en kommentar