När Lilltjejen ringer och är alldeles bubblande glad, för hon hade träffat på en massa barn från nya klassen som hade frågat henne en massa saker och de verkade JÄTTESNÄLLA! Då känner man som mamma ungefär såhär, fast mera:
Älskade onge. Och det där med bråkiga och jobbiga barn? Det har jag väl aldrig sagt? Nej, nåt bråk har jag inget minne av alls, faktiskt. Då måste ni ha läst fel.
2 kommentarer:
Åh, vad roligt! När hon ska byta klass och allt. Förstår att det känns jätteskönt. Och det är tur man glömmer mellan varven... ;)
Tur att man glömmer så fort. ;-)
Skicka en kommentar