Akan-Kakan, nu med doft av kaviar!

Innan jag stack till jobbet imorse gav jag Lillkillen en hejdå-kram där han satt och åt frukost. Och Lillkillen gjorde som vanligt sin grej, dvs tog tag i min fläta och gosade in ansiktet i den. Ansiktet som han just ätit kaviarsmörgås med.

Om någon undrar kan jag tillägga följande: Kaviar = god smak på smörgås, mindre god doft i hår. Bara så ni vet.