Nu har de där två kottarna jag har varit på sommarkollo hos farmor och farfar ända sen i söndags. Det motsvarar ungefär ett halvår i mamma-längt-år. Och inte vill de prata i telefonen med sin mamma fem gånger om dagen heller, utan tydligen "stör" jag dem i deras mycket viktiga film-tittande med kusinerna och annat.
Så nu får det vara nog. Imorgon bitti är det jag som åker och hämtar hem dem! Och jag tänker inte nöja mig med mindre än TVÅ jättejättehårda kramar.
1 kommentar:
Det där längtet. Både jobbigt och lite nyttigt. Kramas på!
Skicka en kommentar