Tänk, vad mycket hemlisar som fick plats i en dagbok när man var barn och tonåring. Vad mycket superhemliga analyser av nån killes eventuella repliker eller handlingar. Och vad mycket hemlig ångest som präntades ner. Som man skulle dööö om någon annan läste. Men man hade ändå nåt slags behov att skriva ner eländet.
Nuförtiden skriver jag en annan sorts dagbok. Tre korta rader om vad som hänt den dagen. Sen tittar jag tillbaka på vad som hänt exakt ett eller två år tidigare och säger sånt som "ser man på, för två år sen åt vi också varmrökt lax". Inte särskilt hemligt, med andra ord. Jag kan tillochmed lägga in en bild här:
Mitt tonåriga jag hade antagligen tyckt att min vuxna dagbok var skittråkig. Men mitt vuxna jag tänker herregud vad skönt att inte skriva en tonårsdagbok full av ångest.
2 kommentarer:
Jag har oxå en vuxendagbok. När vi har gäster skriver jag in vad vi bjöd på för mat så att jag inte bjuder på samma nästa gång.
Maria: Bra idé! Fast då måste man ju komma ihåg vilken dag gästerna var där?
Skicka en kommentar