Utan Lillfia försmäktar jag i detta hus

Så vi testade det här med att lägga ut omhändertagandet av dottern på entreprenad. Hon och kusinen ska vara hos farmor och farfar hela höstlovet.

I teorin skulle det kunna betyda att man har en supersoft vecka med bara ett barn. Kvalitetstid och egentid och, ...ja, en massa tid helt enkelt.

Men inte helt otippat sitter jag här och längtar halvt ihjäl mig efter den där Lillfian. Och inte helt otippat verkar hon ha the time of her life, och har inte ens tid att prata i telefon med någon himla tråkig förälder som bara ringer varenda dag.

Buhuu, stackars mig. Så nu har jag bestämt att mina barn aldrig får flytta hemifrån. Faktiskt.

Gränsen mellan "doft" och "stank" är hårfin

Man kan säga att jag fick lite feeling på IKEAs ljusavdelning.

Hur många röda doftljus är egentligen rimligt att köpa vid ett och samma tillfälle? *Hoppas sju.*

Hur många tror ni man kan tända samtidigt innan näsan trillar av? Jag chansar på tre, och hoppas på det bästa.

IKEA-rebellen

Jag har just köpt 18 saker i snabbkassan. Det är max 15 varor där.

Hehe.

Na na na, na-na-na, na-na-na (gnolar Judas Priest's "Breaking the Law")

En välsignad Halloween-morgon

Det verkar som att allting går som en dans om man är snart 7 år och ska ha Halloween-fest i skolan hela dagen.

1. Man vaknar inte arg. Man vaknar på ett alldeles strålande humör.
2. Påklädning av dagens häx-outfit går plättlätt.
3. Man behöver inte ens borsta håret! För en häxa SKA liksom vara rufsig

Mamman är bara allmänt tacksam, och har slutat tänka att Halloween är en smaklös, kommersiell låtsashögtid. Hallå, mina barn var GLADA och SAMARBETSVILLIGA på morgonen!

Veckans läsläxa: Psyko-katterna anfaller

Dottern har läsläxa som ska läsas högt varje kväll. Denna veckas bok handlar tydligen om katter.

Jag dör lite av fniss varje gång det här uppslaget dyker upp:


Vänstra katten ba' Här hänger jag som en svagsint koalabjörn och gnider mig mot en blå soffa.
Högra katten ba' AAAAAAAH!!! Min bästa blåa soffa!

(Bilden kan ev behöva förstoras för att ansiktsuttrycken ska komma till sin rätt.)

Det är då som den stora tröttheten rullar in

Oktober, alltså. Jag hinner inte med! Allt detta som ska GÖRAS hela tiden. Fikor ska fikas, tvätt ska tvättas, mat ska lagas, barn ska nattas, stian ska skuras. Och sen ska man tydligen sova ibland också, har jag hört.

Hörde jag någon säga kaffe?

[Infoga valfri googlad bild på kaffe här]

Stoppa pressarna!

Jag är och fikar! En tisdagkväll!

Still alive and länking

Jo, jag sprang! Och överlevde.

Jag har dessutom till kvällsmat ätit av den småländska dödssvampen. Som troligtvis var trattkantarell. Det var i alla fall vad Svampgurun från Finspång sa. Svampen var mycket god, och jag tror att jag överlever även den.

Det kanske är bäst att runda av och gå och lägga sig nu när man är på topp. Man kan ju inte ha hur mycket tur som helst under en och samma dag, menar jag. Det är ju bara inte rimligt.

Alla som är sugna på en joggingtur räcker upp en hand!

*inga händer så långt ögat når*

Kanske inte så konstigt med tanke på att det är beckmörkt och åtta grader ute.

Ödet vill Att Akan-Kakan ska äta choklad

Har suttit och varit [infoga valfritt superlativ] sugen på mörk choklad i snart en timme, och grämt mig [infoga annat superlativ] mycket över att jag glömt passerkortet hemma, så att jag inte kan springa ner till kiosken. Eller jo, jag kan ju springa ner till kiosken, men jag kan inte komma in igen.

Då hör herren bön, och Outlook plingar till med en liten påminnelse om en föreläsning i grannbyggnaden. Som jag måste gå på, och sedan gå direkt hem.

Jag tänker: Kiosken, på väg till föreläsningen. Jag tänker: Choklad, snart i en mage nära mig.

Ev. ätlig

Svärfar påstår att man kan äta de här. Vad tror ni, kommer jag att dö svampdöden?

Det viktigaste är ju ändå att vara till lags

Så jag blev visst lite magsjuk igår. Flexade ut och tillbringade sedan eftermiddagen och hela kvällen växelvis i badrummet och halvsovandes i sängen. Vaknade imorse, lite lagom uttorkad, huvudvärkig och jättetrött, och tänkte YES! jag kräks inte, alltså kan jag åka till jobbet!

För man får ju inte vara hemma från jobbet om man inte absolut, ABSOLUT måste. Det har Luther sagt. Och kollegorna och chefen skulle ju tycka att man var jättejobbig samt lat om man var sjuk någon dag. Eller?

Eller kan det vara så att jag är lite dum i huvet? Ja, jag tror faktiskt det.

Fast jag tror inte att jag kommer göra annorlunda nästa gång.

Bara ett surdegsbröd ifrån

Alltså, den här dagen! Jag skulle kunna skriva en sån hejdundrande facebook-status att ni alla satte kvällstéet i halsen.

Vi snackar sol och blå himmel, matsäck på lekplatsen med barnen hela eftermiddagen, cykling hem, tillagning av god och närande måltid, kvällsträning och nu en kopp roibos. (Nästan lite otäckt präktigt va?)

Man är liksom bara ett saftkok eller ett surdegsbrödsbak ifrån att bräcka de där fantastiska mammorna som alltid laddar upp facebook-bilder från sina pedagogiska och hälsosamma utflykter i naturen, följda av bilder på hur de bakar härliga, ekologiska kakor med barnen.

Tänk, så nära! Om man kanske skulle ta och sätta en deg ändå? Dagen är ju inte slut än, menar jag.

Dajmkladdkaka = Världens bästa kaka

Detta är eventuellt världens godaste kaka. Baka den nu! Tro mig, ni kommer att tacka mig senare.

Smält 100 gram smör. Vispa 2 ägg och 2 dl socker lite halvfluffigt. Tillsätt smöret samt 1,5 dl mjöl, 4 msk kakao, 1 tsk vaniljsocker och 1 krm salt. Rör ihop till en jämn smet. Smöra en springform med avtagbara kanter och häll ner smeten i den. Grädda i nedre delen av ugnen: 175° 15-20 minuter, tills den är lagom kladdig.

Gör sedan glasyren, som är den bästa delen:
Häll en skvätt vispgrädde (0,5-1 dl) i en kastrull och bryt ner en stor (200 g) dajmchokladkaka. Låt det smälta långsamt. Häll glasyren över kakan. Ställ i kylskåp tills den stelnat.

Ät med vispgrädde och björnbär eller hallon. Eller med vaniljglass. Det brukar jag ha. Dö en smula för att det är så gott. Återuppstå snarast, och tacka Akan-Kakan samt eventuella högre makter för detta recept.

Kvällspromme med solnedgång och med P1 sommar i lurarna. Rätt fint faktiskt.

I like to frunch it frunch it

Jag misstänker att ni sitter som på nålar nu och undrar Åt de frunch den här söndagen också? Är det en tradition? Kommer det några foton på härligheten?

Och jag svarar: Ja, Ja, respektive Nja, på era frågor.

Ta kort på maten INNAN man äter den? Vem tar ni mig för, en modebloggare eller?

Lördagskakan

Det har varit en mycket fin lördag. Vi hade fikagäster och jag bjöd på min standardkaka. En annan gång, när klockan inte är hundra tusen, ska jag ge er receptet. Tro mig, det här receptet vill ni ha.

Hej så länge!

Heavy Metalainen

Ingen vetenskaplig konferens är komplett utan ett gäng finska hårdrockare, helst i svartfärgat hår, läskig t-shirt och lång, svart skinnrock. Jag funderar lite på varför det är så? Något i den finska folksjälen som tilltalas av bastu, kniv och distade gitarrer? Samt döskallar, stripigt hår och svarta skinnkläder förstås.

Vår konferens hade bara en finsk hårdrockare. Men han hade jättelång skinnrock, så vi är nöjda.

Goodiebag deluxe

Idag var konferensens sista dag. Lyckades snappa åt mig följande gratisgrejer till barnen:

2 "coola" reklampennor
2 "coola" block av modell post-it
6 godisar

Fick även med mig sju burkar kosttilskott lämpliga för äldre kvinnor, som jag ska ge till morsan.

Barnen skrek entusiastiskt "MAMMA, du är BÄST!" och springer nu runt och fäster post-it-teckningar överallt. Undrar om morsan blir lika glad för sina kosttillskott?

Min egen goodiebag bestod av en blomma från professorerna, samt en ledig helg. Mmm, leeediiig. Smaka på det ordet! Inte dumt alls, faktiskt.

Bild på min blomma. Ja, tagen med datorns kamera. Orka använda riktig kamera? Nej.

Storken har landat

Storken har ordnat konferens i 13 timmar idag. Storken har kastat av sin konferens-outfit och är trött men lycklig. Storken är nyduschad och vilar nu sina trötta konferensfötter iklädd plysch.