Praktmorsan

Viktigt meddelande angående kors i taket:

Den här eftermiddagen har Akan-Kakan och hennes barn varit världens raraste och duktigaste lilla följe.

Det var promenad (OBS! Ej bil!) från Lillkillens dagis till Lilltjejens skola. Biblioteket (OBS! Kulturellt!) på vägen hem, där vi lånade trevliga böcker till hela familjen. Och hela tiden var det idel glada barn som gjorde som mamman snällt bad dem. Mamman skojade, barnen skrattade. Ingen mamma tjatade, ingen skrek dumma mamma, och ingen mamma lackade ur. -Succé, med andra ord!

Nu är jag kanske lite partisk här, men jag antar att i stort sett alla som såg oss lade huvudet på sned i stum beundran över de rara barnen och deras dito moder.

Sen kanske det ballade ur lite här hemma, men det gills inte. Det viktigaste är ju hur man verkar utåt.