Alltså vissa dagar. Vissa veckor.
Man blir plötsligt tilldelad stor, jätteviktig och svår arbetsuppgift. Deadline imorgon. Man vet knappt var man ska börja, för det handlar om visioner för hela vårt arbete. Och man brukar liksom inte tänka i de banorna. Man var ju övertygad om att chefen redan skulle ha skrivit ihop den där grejen.
Man sticker emellan med en annan, lika viktig grej. Stor kris uppstår. Man (jag) lyckas avvärja kris. Kollega börjar bokstavligen gråta av lättnad. Man tröstar kollega och skyndar sig hem.
Man är helt slut pga stora arbetsuppgifter och kriser. Men deadline för stora, viktiga grejen är som sagt imorgon.
Och Lilltjejen har förresten 39 graders feber nu. Och maken ska på jobbresa.
Och man ser mycket, mycket, MYCKET fram emot helgen.
[Infoga bild på valfri jättetrött familjemedlem]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar