Igår hängde jag undan sommarkläderna från garderoben och drog fram de där ylleplaggen och tjocka tröjorna igen. Jobbet började förra veckan, kidsen började motvilligt skolan i tisdags. Hej vardag, liksom!
Anslagstavlan på mitt jobb pryds av ett skelett som Lillkillen gjort åt mig. Jag låter det få illustrera mina känslor inför hösten. Fri tolkning!
 |
| Skräckfylld blick, sammanbitna tänder, glädjeskutt à la Skalle-Per. Samt ett par extra knäskålar. |
2 kommentarer:
Hösten kom alldeles för tidigt i år :-(
Oskrivnablad: Och så plötsligt! Man kunde ju fått nån förvarning, tycker man.
Skicka en kommentar