- Ta hand om tvätten
- Läsa ett kapitel farmakologi (försöker förkovra mig lite)
- Springa en mil
- Rensa trädgårdslandet
Jo, jag ska berätta vad som gick fel. Den där milen jag skulle springa råkade bli 14,4 km, vilket är det längsta jag nånsin sprungit i mitt 37-åriga liv. Och förutom att det tar ganska lång tid att lufsa 14,4 km för en sölkorv som mig, så förvandlades jag till ett ledbrutet vrak.
Nu har jag med stor möda tvingat mig själv att duscha samt läsa tre sidor farmakologi till, men sen tog det stopp. Det här vraket har ändrat sin att göra-lista till:
- Ligga i soffan och titta på Glee
- Eventuellt titta på nåt annat program och äta snacks med maken. Om han hämtar snacksen och byter kanal.
2 kommentarer:
Hur "råkade" det bli 14.4 km undrar jag? Låter som att du har det rätt mysigt ändå, ibland är det precis vad man behöver, att tillåta sig själv att vara ett soffvrak
Emma I: Jag missbedömde vägnätet, that's how! Trodde jag hittat rätt väg, men hade hittat värsta omvägen runt kalkbrottssjön i Klagshamn. Men jag kände mig rätt nöjd ändå, vrakig som jag var!
Skicka en kommentar