Check, check och check!

Puh, sådärja. Väskor uppackade, mat handlad, skräp undanröjt, och barn återsedda samt kramade. Och allt detta bara 4,5 dygn efter att vi kommit hem! Fantastiskt.

Då återstår bara tre mål:
1. Ett kort, anspråkslöst blogginlägg som nämner Barcelona.
2. Något slags motion. Hur fasen hinner folk med sånt egentligen?
3. Att få på locket till tvättkorgen igen. Om jag ligger i ordentligt borde det vara uppnått nån gång kring jul.

Kort meddelande

Ett kort meddelande i väntan på tid till riktigt blogginlägg:

Är hemma. Haft det fantastico. Tokförsenat flyg hem. Sovit 4 timmar, jobbat, kommit hem till totalkaos, überspeedade barn och gräsänkeskap.

Nu: Packa dagis- och skolgrejer, samt röja en väg fram till dörren. Allt annat kaos får vänta, annars dör jag.

Barcelona

Adéu, fins després!
[Denna översättning presenteras i samarbete med Google Translate.]

Jag är ju en såndärn hipp människa som sticker till Barcelona över helgen. Bara sådär. Nejnej, inget märkvärdigt alls. Bara bo lite på lyxhotell, strosa runt, äta tapas & dricka rödvin, kanske bada lite också? Sånt gör man ju titt som tätt.

Vi ses om ett par dar!

Sent ska septembersyndaren vakna

Och hur går det med Sunda September då?
Det går uselt, tackar som frågar!

Så jag sticker väl ut och springer en runda nu då. Om jag har skrivit det här så kan jag ju inte banga.

Coolast i stan. Eller?

Arg Lilltjej: Mamma, pappa säger att det är coolt att vara töntig. Så du är jättecool nu! Ha!

Jisses. Den truten på en 5-åring. Ska bli intressant att höra tonårsversionen om 10 år. Intressant indeed.

Ålderstecken

Konversation vid fikabordet i fredags.

Kollega: Vad ska du göra i helgen då, Akan-Kakan?
Jag: Jag ska på 25-årsfest i Linköping.
Annan kollega, imponerat: Åå, känner du så unga människor?
Jag: Hrmpf, jag är faktiskt bara tjugotolv själv.

Och förresten fanns det flera stycken på festen som var ännu yngre än 25. En hel hög kottar mellan 1 och 10 år. Så ni kan ju bara ana vilken cool och ungdomlig fest det var.

Snart är det du och jag, Dexter!

I förrgår såg vi näst sista avsnittet av Dexter, säsong 2 (ja, även vi är fast i DVD-träsket). I förrgår! Fatta hur gärna jag ville se sista avsnittet i går, när September var sträng och sa att jag skulle sova. Fatta hur o-er-hört gärna jag ville rusa hem från jobbet klockan fem och säga Gonatt kids, nu får ni sova för mamma ska se Dexter.

Fast i verkligheten jobbade jag längre, fixade ärenden och turen andra saker. Dessutom har jag världens kvällspiggaste barn, som först nu nån gång efter 21 börjar törna in. Just nu: one down, one to go.

Men snart, Dexter. Snart är det du och jag!

Tårt-september

Men ååå, det blir tårta på jobbet idag IGEN! Tredje dagen i rad. Ska det vara så? Va?

Ursäkta, men vissa av oss försöker faktiskt köra Sunda September här!

Sunda September - the härmapa-version

Linda K kör Sunda September. Jag härmar.

Jag har inte riktigt bestämt exakt vad det innebär, men ungefär så här:

1. Lägga mig i tid på vardagar. Senast 22:00 i säng.
2. Träna så mycket jag orkar. I alla fall förnya Friskis-kortet.
3. Mer grönsaker & frukt.
4. Äta tårta får man ibland. Eftersom jag gjort det två dagar i rad nu.
5. Sen vet jag inte mer.
   

...och nu var visst klockan 21:59. Hinner inte blogga mer, måste sova (se punkt 1). Sunda September är sträng.

Ajöken.

Rättelse: Gasellen springer igen.

Springloppet idag. Jag antar att ni sitter som på nålar och undrar hur det gick? (Joo, det gör ni väl?) Okej, jag ska inte hålla er på sträckbänken:

Jag överlevde. Jag kom inte sist.

Samtliga mål uppnådda med andra ord!!

Jag insåg även att en stor, stor fördel med att springa motionslopp för kvinnor, med fokus på picknick och andra kringarrangemang, är att många springer väldigt långsamt. En del tillochmed söndagspromenerar lite nonchalant bara. Och då känner man sig plötsligt som en gasell som skuttar fram där mellan tanterna!

Brasklapp: Detta säger jag nu innan jag fått någon resultattid. Jag har ännu ingen aning om hur lång tid det tog. Eventuellt gick det långsamt, men det gör inget. Det fanns nämligen jättemånga som sprang ännu långsammare.

Gamla kråkan springer igen

I något svagt ögonblick före sommaren anmälde jag mig till ett motionslopp.

Hur tänkte jag där egentligen?

Jag tänkte att det var lång tid kvar. Jag tänkte att jag mirakulöst skulle bli både rehabiliterad från mina ålderskrämpor i höften och samtidigt bli snabb och smidig som en gasell.

I morgon är det dags. Man kan säga att jag är långt ifrån den där gasellformen. Väldigt, väldigt långt. Snarare snigelform. Eller kråkform. Eller nånstans mittemellan. Snorkråkeform kanske?

The Bokhylle-fear

Helgen har gått i bokhyllans tecken, kan man säga.

Person 1 i hushållet anser att bokhyllorna bör bytas ut eftersom de inte passar här. Det går inte att få in dem i hörnet, så det blir en konstig glipa på 50 cm.

Person 2 i hushållet anser att vi inte bör byta bokhyllor. Vi har redan bokhyllor. Personen förstår inte alls synpunkten om konstiga glipan.

Således administrerar Person 1 på egen hand bokhyllebytet. Nu jädrar ska här bytas hyllor, tänkte Person 1 och slängde in en Blocket-annons på de gamla hyllorna. Det kommer ju säkert ta flera veckor innan de blir sålda ändå. På det här sättet kommer vi ju igång. Så att vi känner 'The Fear' [populärkulturell referens]. Om man känner 'The Fear' blir man mer motiverad att skaffa hyllan man verkligen vill ha.

Dagen efter ringer någon och vill köpa hyllorna.

Alltså tillbringas fredagkvällen med att tömma tre bokhyllor, och lördagsförmiddagen med att sälja desamma och hjälpa till att demontera och bära ut i släpvagn. Sedan åker Person 1 (okej, nu orkar jag inte mer, det är jag som är Person 1) till olika byggvaruhus och försöker hitta alla delar till nya hyllorna, som visar sig vara restnoterade.

Så nu har vi lite godtyckligt hopplockade delar till en bokhylla samt åtta flyttkartonger med böcker, och jag börjar bli liite nervös att det kommer att se ut såhär tills i november. Person 2 i hushållet påstår att han räknat med det från början. Thanks får the förtroende.

According to Lillkillen

Bäst just nu enligt Lillkillen:

• Musik: Mannboii
• Film/leksaker: Bil-Sten Maskin

Ja, det uttalas tydligen så.

Pling, Dagens I-landsproblem.

I morgon är det "sommarfest" med jobbet. Gissa vad jag har ångest över just nu?
Exakt, exakt, vad har man på sig på en "sommarfest" med jobbet?

Min garderob doesn't do sommarfest med jobbet. Min garderob klarar vardag, dop, bröllop, samt eventuellt cocktailparty på vintern.

Jag tror jag känner en panik-shoppingtur på gång.

Håll i er, för i morgon blir det harmoniskt.

Jag förstår att ni sitter som på nålar framför datorerna: Hur gick det, hur gick det? Fick hon barnen till dagis och skola i tid? Vem fick psyk-bryt, Akan-Kakan, Lilltjejen eller Lillkillen? Eller kanske alla tre?

Men såklart blev det lite VAB. Det är ju ändå vecka 2 för Lillkillen i nya bakteriefloran. Förlåt, jag menar dagiset. Förlåt igen, jag menar givetvis Förskolan.

Lillkillen prickade in en liten kräka igår, så vi avvaktar alltså till i morgon med de nya morgonrutinerna. Men då jäädrar blir det harmoniskt, idel leenden, osvettiga mammor och glada barn som kommer i tid.

Glassommar

Ibland får man bra saker från Buzzador, ibland bara förklädd reklam ("varsågod, prova nytt kreditkort gratis en vecka! Därefter kostar det en massa pengar." -skulle inte tro det).

Lätt bästa saken vi fått på sistone var från Hemglass. Hela frysen full, typ. SOM vi har ätit glass i sommar. Och SOM vi har bjudit hem folk och bara Kom hem till oss och hjälp oss äta upp all glass!

Nu finns bara tre halvfulla kartonger samt en glasstårta kvar.

Så, vad sägs? Nån som vill komma hit och hjälpa till att göra av med det sista?

En svettig ångestmorgon senare

I fought the morgonstress and the morgonstress won.

I morgon blir det andra rutiner. Jag tänker frukost. Jag tänker bil (so sue me).

Bring it on

• Lilltjejen ska lämnas mellan 07:30 och 07:40 på skolan, 20 minuter på cykel/promenad härifrån (hon cyklar, jag går).
• Lillkillen måste lämnas mellan 7:30 och 7:50 på nya dagiset, 200 meter hemifrån.
• Man får inte använda bil. Då är man en dålig, dålig förälder förstod jag på informationen från skolan igår.

Morgonekvation, jag är inte rädd. Bring it on!

Nostalgi-chock!

I dag var en historisk dag! Inte bara för att Akan-Kakan producerar sitt första riktiga blogginlägg sedan härdsmältan runt midsommar, utan för att det var - håll i er nu - Lilltjejens första skoldag!

Jag vet, hon är ju egentligen ett mycket, mycket litet barn. Ett par år på sin höjd. Som egentligen bara borde sitta hemma och tugga på Max magsjuka eller någon annan liknande bäbis-litteratur. Men nu är hon ju så väldigt begåvad ni vet.

I dag var således den rosa skolväskan packad med nya pennskrinet och allt.
Den ömma modern (jag alltså) hade packat väskan med kamera och snyft-näsdukar.

Nostalgisk bildserie för den intresserade:

Laddad. Rosa cykel, rosa klänning, rosa väska med rosa pennskrin i... Ja, ni fattar temat.

Tavlan i klassrummet. Är det inte så att man döör av nostalgi-chock? Den tydliga fröken-handstilen med en fröken-blomkrans runt. Så fint.

Suddigt kort men det får vara med ändå. Namnskylt, ryggsäcken på stolen och en rörd mamma strax bakom.

Stolt skoltjej bredvid något slags konst. Lägg gärna märke till trollunge-tänderna. Fler gluggar än tänder för tillfället.

Jag kan blogga, jag är inte rädd

Jag överväger något slags återkomst till bloggvärlden. Här finns så mycket trevligt folk. Ja, kanske inte just på den här bloggen där det inte skrivits på ett par månader. Men kanske lite i närheten?

Således: Hej igen!