God morgon, Semestern!

Man kan liksom ana att det är semester när man drar upp persiennen och möts av 30 småländska kossor.

Nu är det du och jag, Semestern. Du och jag i sex veckor.

Samtidigt i den skånska myllan

Men vad är det här?! Man vänder ryggen till i typ en vecka eller två, och så ser trädgårdslandet plötsligt ut såhär?!

Nånstans här i djungeln, bland ogräs och blommande ruccola, finns alltså spenat, mangold, morot och lite annat. Frågan är bara var?

Trollen var bättre förr

När jag var liten var man så svältfödd på underhållning i bilen att det där trä-trollet vid Jönköping var resans höjdpunkt. Man ba "JAAA, TROLLET!!!".

Mina barn med iPad, iPhone och DVD i baksätet är inte fullt lika imponerade av ett gammalt trä-troll.

Egentligen heter ju trä-trollet Jätten Vist, men i min familj sa vi alltid Trollet. Reds anm.

Det är den sortens dag idag

När man sitter uppe halva nätterna blir man förr eller senare så trött att man:

1. Tror att väckarklockan skämtar aprillo
2. Tar bussen till jobbet för att man inte för sitt liv kan få benen att cykla, hur ljuvligt ljum sommarmorgonen än är
3. Inte vågar ta på sig de högklackade träskorna av rädsla att ramla omkull
4. Dricker tre koppar starkt kaffe före lunch
5. Funderar på var man kan ha lagt sin hjärna, för den är uppenbarligen inte högst upp i huvudet där den brukar vara
6. Tänker att det här blogginlägget borde ha en festlig slutkläm, men pga punkt 5 blir det ingen sådan

Bästa sortens helg, helt enkelt

Nu har jag gått runt hela Stockholm, druckit upp allt kaffe i stan och pratat oavbrutet om högt och lågt i drygt ett dygn. Sovit som en stock har jag gjort också. Känner mig som en ny människa!

Jag har förresten köpt en romantisk gåva till min make. En disktrasa med bilden nedan. Tror ni han blir rörd?

Helhelgen blev en halvhelg

Egentligen skulle jag haft en helhelg i Stockholm med mina två äldsta bästa vänner. Men den ena vännen fick förhinder i sista stund, och den andra kunde inte komma förrän till lunch imorgon.

Så här sitter jag nu i den lånade lägenheten. Alldeles ifred, med en stor kopp te och lite finchoklad, och till råga på allt började en bra film nyss!

Min helhelg blev alltså en halvhelg, men det känns rätt fint det med!

Med sommarlov i blick

Eventuellt blir jag anmäld till soc för detta, men det var skolavslutning igår och det enda fotot jag lyckades ta var detta:

Sonen går igenom nåt slags fas när han inte vill se glad ut på bild. Han vill se "rolig" ut. Och då blir det tydligen såhär.

Tröttma-tricket

Zzzznark. Där slog fredagströttman till, en hel timme före arbetsdagens slut. Typiskt!

Då får jag väl köra mitt gamla beprövade trick: Tar trapporna ner till bottenvåningen från mitt kontor på våning fyra. Sen springer jag upp för alla trappor igen. Och vaknar jag inte av det får jag springa en gång till som straff.

Jo, jag blev avstressad sen

Ni kanske blev lite oroliga när jag först skrev ett inlägg om hur mycket jag stressade, och sen inte hörde av mig på flera veckor. Så jag vill härmed lugna ev oroliga läsare. Nej, jag fick inte hjärtinfarkt, jag är bara en dålig bloggare. När jag laddat upp med jättemycket stress gjorde jag följande:

Jag åkte på spa, åt gott, tramsade mig med syrran, blev blöt, blev vacker, blev avstressad. Som sig bör på spa.

Slut på rapport.

Instagram-klassikern "Fötter och strand"

En annan insta-klassiker: "Duckface"

Insta-klassiker nr 3: Hotellfrukost som var jäkligt god men ser ut som gegga på bild

Stressa-stressa-stressa

Vad jag gör? Jo, jag stressar järnet inför helgen. Ska på SPA och bli harmonisk, och man vill ju ha valuta för pengarna va.

Promenadspandex, vad är grejen?

Fråga kolon:
Det här att folk klär sig i tight high-tech funktionsmaterial för att gå en promenad, var kommer det ifrån?

Och nej, jag menar inte dem som går jättefort och svänger mycket med armarna, då kan jag ju förstå om man blir svettig och vill ha lite sportigare kläder. Jag menar till exempel paret som är ute och strosar med barnvagnen, eller väninnorna som går en ganska lugn runda och snackar.

Jag tror jag ska börja jogga i jeans-shorts som protest.

Kanskita Korv

Kolla vem vi hittade i legolådan!

Om det här hade varit Fejsbok...

...så hade jag kunnat lägga upp bilder från basketcup, från picknick i solsken utanför baskethallen, och kanske några bilder på mitt nybakta surdegsbröd. Och kanske lagt till en statusrad om att jag hejade på maken och alla andra som sprang ett varv runt Göteborg idag. Det hade definitivt sett ut som jag haft härligaste dagen nånsin, och kanske hade nån blivit avundsjuk på min härliga dag?

Men nu är inte detta Fejsbok, så jag ska säga som sanningen är. Allt har känts skitjobbigt idag. Det har varit seg väntan mellan matcher, sura otacksamma barn och trött morsa med en stor jäkla klump i bröstet. Och jag orkar inte ens vända det till nåt slags galghumor. Så jag bjuder istället på o-härligheten, och hoppas att det gör att nån känner sig lite mer nöjd med sin egen dag. Väl bekomme!

Du och jag, John Taylor

Nu har den här gräsänkan äntligen fått barnen att ligga still i sina sängar, tvätten är hängd, köket är röjt, matsäcken förberedd. Ena barnet ville hemskt gärna ha bråk, jag ville det inte. Och jag vann!!! För en gångs skull var jag tålamodet själv jättelänge, och jag är så sjukt nöjd med det!

Nu är det jag, soffan, ett glas vin och Trädgårdsmåndag på svtplay. Hur tantig är jag på en skala om jag säger att jag älskar det programmet?

Det är vad man i Danmark kallar "bajs"

När sonen var på lägerskola och maken och dottern på basketträning var jag plötsligt helt frickin ensam hemma. En torsdag! Helt galet.

Hela huset för mig själv, utan små personer att passa upp på, vad skulle jag hitta på? Möjligheterna kändes o-änd-liga. Det mesta görs ju så mycket bättre när man inte blir störd! Läsa en bok, se nåt på TV, eller liksom bara få saker gjorda utan att nån vill "hjälpa till" eller behöver hjälp med iPad eller annat viktigt.

Så plötsligt en torsdag ställde sig Akan-Kakan därför och betsade ett nybyggt ros-torn. Och det kan jag med säkerhet säga, att det har aldrig hänt förut.

En festlig sak med bets är att det heter "bajs" på danska. Ja, egentligen stavas det bejds, men det uttalas "bajs". Så när makens danske kollega hade bruna fläckar på händerna nån dag på jobbet förklarade han att "jo, det er kun bajs".

Bajsat ros-torn

Det här bruna? Det är bara lite bajs. Inget konstigt alls.

Stackars barn, hur ska han klara sig?

Min Lillkille är på lägerskola med övernattning, och det är lite konstigt att huset kan kännas så tomt trots att ändå 75% av familjen är hemma.

Och lite läskigt är det allt att skicka iväg sin 6-åring sådär. Lillkillen var också lite tveksam till det hela igår. "Mamma, jag kommer sakna dej! ...och AAAJPÄÄÄDEN!"

Stackars barn, hur ska han klara sig i drygt ett dygn utan iPad? Det kommer att bli svårt, helt klart.

(För oroliga släktingar kan jag tillägga att han var hur glad som helst i morse när de skulle åka iväg. Till exempel hade han fått med sig en godispåse, och då fattar man ju att humöret blir på topp.)

Saker man gör en helg

Igår byggde jag ett rostorn med hjälp av min pappa (dvs han byggde, jag räckte fram skruvar med jämna mellanrum). Det var roligt.

Idag missade jag bussen, och får nu vänta en halvtimme på nästa. Det var tråkigt.

Roligt.

Tråkigt.

Hogwartsexpressen nästa

Nu bär det strax av till Lilltjejens nya skola. Jag har ju inte sagt vilken skola det är, men nu kan jag berätta: Det är Hogwarts.

Bråkiga barn? Har jag inget minne av alls.

När Lilltjejen ringer och är alldeles bubblande glad, för hon hade träffat på en massa barn från nya klassen som hade frågat henne en massa saker och de verkade JÄTTESNÄLLA! Då känner man som mamma ungefär såhär, fast mera:

Älskade onge. Och det där med bråkiga och jobbiga barn? Det har jag väl aldrig sagt? Nej, nåt bråk har jag inget minne av alls, faktiskt. Då måste ni ha läst fel.

Presenter man önskar sig

Jag har kanske ingen större rätt att klaga, men FY TUSAN vad det är jobbigt att vara ensam hemma med barnen ett par dagar! Jo, jag veeet ju att det finns ensamstående som själva tar hand om sina barn alltid, men jag tror ärligt talat att deras barn inte är lika bråkiga som mina. Och när maken är bortrest blir det alltid bråk, säkert som amen i kyrkan. Så förutom det tråkiga i att dra hela lasset med disk, plock, matlagning, nattning, tjat och sånt, så har man alltså ett par jättebråk om dagen som grädde på moset.

Härom dagen beklagade jag mig för maken, och meddelade att jag väntade mig nåt slags kompensation för detta. Han höll med: Nån fin present skulle jag få köpa mig, absolut, tyckte han.

Nu har jag funderat lite på vilken sorts present det skulle kunna vara, och kommit fram till att jag önskar mig inte någon dyr väska, parfym eller så. Det jag önskar mig mest av allt här i världen är: Hushållsledigt. Har jag nu slitit hund i 4 dagar borde jag ju kunna ta ledigt från hushållsarbete motsvarande tid, eller? Låter som en dröm ju.