Eftersom man inte behövde de där koderna någonsin lade jag efter en tid den hemliga lappen på något jättebra ställe. Gissa hur den här historien fortsätter!
I våras fick vi nya fancy-fancy kopiatorer på jobbet. Och där skulle minsann inte loggas in med 4-siffrig kod som förut. Nej där skulle loggas in med fancy-fancy passerkortet! Och för att aktivera det behövde man sin PUK-kod.
Gissa nu om jag kom ihåg var jag lagt den hemliga lappen med koderna till mitt kort! Rätt svar på frågan är: Nej. Jag letade och letade och letade. Då och då fick jag skamset be någon kollega att logga in åt mig för att kunna kopiera eller scanna. Den här veckan har jag verkligen, verkligen behövt kopiatorn, och mitt lapp-letande nådde därför nya höjder. Överallt på jobbet letade jag, och överallt hemma där jag har viktiga lappar.
Sen gav jag upp och tänkte att jag väl fick krypa till korset och börja undersöka om det alls vore möjligt att få en ny kod.
Då plötsligt på kafferasten kom det till mig, som en uppenbarelse: Lappen ligger i svarta handväskan hemma! Den där väskan som jag inte använt på hur länge som helst.
Och mycket riktigt. Lappen med PUK-koden återfanns i väskan, så nu ska här kopieras utav bara helsike!
Vad lär vi oss då av denna mycket långa historia? Ja, jag har i alla fall insett att jag borde använda min svarta handväska betydligt oftare!
4 kommentarer:
ja! jag tycker också det känns som sensmoralen? eller kanske att du behöver en ny?
Yllet: Visst gör det? Jag kan inte tänka mig någon annan lärdom man skulle kunna dra faktiskt...
Samma porblem här. Och hur tokigt är det inte att man logga in i patientjournalsystemet med sin vanliga login och plötsligt behöver den där PUK-koden för att kunna signera ett sjukintyg men inte för att skriva massor med knark...
Missmatch: Det är kanske meningen att du ska skriva ut lite knark som "plåster på såren" när du inte lyckas med sjukintyget?
Skicka en kommentar