Jag brukar undvika att skriva för personligt om mina barn nu när de är såpass stora, men detta är ganska allmängiltigt så jag tänker skriva det ändå.
Lilltjejen bytte skola för ett halvår sen, och har inte trivts helt hundra i nya klassen. Inget jätteallvarligt egentligen, hon hittade nya kompisar meddetsamma och ingen har varit dum eller så. Och det har varit svårt att formulera varför hon inte trivts eller på vilket sätt det inte varit bra.
Så helt nyligen bestämde vi till slut att hon skulle byta tillbaka till gamla skolan, där klasserna splittrats och hon skulle få gå med ett par av de bästa kompisarna från gamla klassen. Igår var hon och hälsade på denna "nya-nya" klass hela dagen, och på kvällen berättade hon lite om de blivande klasskompisarna:
"...och hon är jätterolig, hon är typ klassens clown!"
Varpå jag frågar, trots att jag nog kunde gissa svaret: "Och vem är klassens clown i den klass du går i nu då?"
Lilltjejen tittar på mig som att jag är knäpp i huvudet. "Eeh, INGEN! Det är ingen som vågar!"
Ja, jag tror att vi slog huvudet på spiken där. En klass där ingen vågar skoja är ingen rolig klass att gå i.
3 kommentarer:
Skönt att det gick att byta tillbaka! Man vet ju liksom aldrig hur det ska bli, förrän man gått där ett tag.
Skönt att det gick att byta tillbaka och det är viktigt att kunna tramsa också. Mvh Jobbets Clown
I will not...: Nä, det går ju inte att veta sånt i förväg, man har ju olika uppfattning om vad som är en bra klass. Vi frågade ändå runt en del innan vi bytte till den nuvarande och alla utom EN enda person sa att "det är en jättefin klass".
About Alice: Har man ett tramsbehov måste man få tramsa! Så är det ju.
Skicka en kommentar