Vardagsbloggen del 16 av 100: "Den symboliska joggingrundan"
Drog på mig springstassen och tvingade ut mig själv i snålblåsten. Så här års är det korta och långsamma rundor som gäller för bekväma personer som mig. Den sortens rundor som är marginellt längre än ett jag-är-sen-till-bussen-spring. Men ändå. Bättre än inget, tänker jag.
5 kommentarer:
Huvudsaken att man kommer ut och jag tänker att det är större gap mellan att springa och inte springa än vad det är att förlänga rundan?
About Alice: Precis! Och tröskeln till att komma igång "på riktigt" är ganska låg om man fuljoggat regelbundet.
Jag är så smart att det nästan gör ont! ;-)
Alla rundor är bra!
Librarybeth: Just så, "den bästa träningen är den som blir av".
Skicka en kommentar